Vaknar av att telefonen ringer, hör på ringsignalen vem det är så jag överväger att inte svara. Bara av att höra vem det är får mig att förstå vad klockan kan tänkas vara Skuldkänslorna gör sitt så jag svarar, även fast jag vet vad han vill. Samtalet blir kort och bara sekunder efter att jag svarat lägger vi på. Jag ligger kvar i sängen och drar mig lite till, känner efter vad det kan tänkas vara för väder ute.

Tillslut lyckas jag ta mig ur sängen, sliter på mig kläderna och går ut mot bilen och åker för att hämta honom. Efter att jag lämnat honom svänger jag förbi macken för en kopp kaffe, han i kassan frågade lite glatt vad jag gjorde uppe så här dags. När jag berättade för honom att jag klivit upp 5,45 för att köra min pappa till jobbet kollade han på mig som om jag rymt ifrån cirkusen. Han skulle aldrig gå upp på morgonen och skjutsa sin flickvän. Nae, tyckte jag men det är ju faktiskt min pappa jag skjutsar, tyckte jag. Ja, jo men ändå fick jag till svar...

Nu är frågan, är det jag som är onormal som kliver upp på morgonen för att köra min pappa till jobbet!?

Klura ni på den så ska jag gå med grabbarna till dagis!

Tyckte att jag hade planerat kvällen ganska bra, bolibompa 18-19, kvällsmat och sen göra iordning grabbarna för kvällen. Planeringen var att dom skulle ligga i sina sängar mellan 19;30-19;45
Det tyckte tydligen inte dom för när jag stod och gjorde iordning kvällsmaten tyckte Conny att det var en jätte bra idé att hälla babyolja i håret på sig själv och lillebror *suck*
Så nu sitter grabbarna i badet och skvätter ner hela badrummet
Nu har Nils tröttnat på att bada med sin bror och tur är det för jag har tröttnat på att skälla på grabbarna

Tick, tack, tick, tack! Klockan går! När klockan slår 18:00 händer det grejer här hemma! Det är nämligen dags för BOLIBOMPA! Grabbarna sitter som klistrade framför tv:n och vill se sitt kvällsprogram innan det är dags för kvällsmat och sedan blir det sängen för herrarna!

Då ska en annan passa på att fixa allt man inte kan när barnen är vakna! Tvätta, hänga tvätt, vika tvätt och ta ett varmt underbart bad... Om Koffe fixat avloppet vill säga annars blir det bara en varm enkel dusch...

Har tappat bort Koffes skjorta han ska ha på fredag så jag ska se om jag kan hitta den annars blir det att köpa en ny till honom, måste även köpa nya skor (älskar anledningar till att köpa skor) och strumpbyxor... Men det ska jag ju inte fixa idag, men imorgon kanske, innan jag ska till min kära lilla djävul

Men nu ska jag göra mina barn sällskap framför tv:n

Precis som alla andra måndagar är det bara jag ocg grabbarna hemma, Koffe har åkt iväg till jobbet så nu ska jag roa/underhålla/aktivera våra älskade små barn medans någon annan sitter och dricker kaffe och snackar skit med sina kollegor. En del har det bättre än andra... Men men, det är dumt att klaga, hans lön går in på mitt konto och så länge den gör det är det lika bra att dra igen fodringstaget och acceptera läget. Dessutom är det inte så illa som det låter, visst kan det bli ensamt ibland om kvällarna och grabbarna är inte alltid lätta att ha med och göra men samtidgit finns det dom som har det värre...

  Grabbarna sitter på golvet bredvid mig och leker, för en annan är det dags att ta tag i alla hushållssysslor. Frågan är bara VART man börjar!? Ingenting är speciellt roligt och med två barn springades runt benen hela tiden blir inte saker och ting lättare. Men jag tror att jag börjar i köket, bättre att ta hand om den innan den får egna ben...

När jag känner mig ensam och en lojalvän är svår att hitta.

När jag är fångad och monstrena i mitt huvud blir bara fler och fler
När mina förhoppningar och drömmar är långt långt borta och jag känner att jag inte orkar mera...

Om jag hoppar, tar du emot mig??
Flyger iväg med mig mitt i natten?
Om jag kraschar och faller sönder, kan du laga mig då?

En helt ny dag med helt nya historier att lägga på minnet! Här hemma började dagen 07:03 då tyckte Nils att det var dags att gå upp och en annan har ju inget direkt val så det var bara att kämpa sig ur sängen.

Som tur var luktade det kaffe i hela lägenheten, barnens underbara pappa hade satt på det innan han åkte så jag la mig på soffan och njöt i goda ro.

Straxt efter 8:00 vaknade Conny och straxt där på kom tant Nettiz förbi för en morgonkaffe och stöld av Cykel.

Nu är frukosten avklarad (ni ser ju vad fin Nils är efter frukosten), Nils har badat och väntar på kläder. Idag styr vi kosen mot barnens farmor och farfar, jag ska lämna tillbaka deras bil efter gårdagens taxikörning och barnen får leka av sig ett par timmar innan deras far kommer hem från jobbet!

I eftermiddag blir det småplock och hårklippning här hemma, nya garderoben är på plats så den ska fyllas med kläder    

Klockan är 10:53 Nils tjuter för att han är trött, Conny tjuter för att han är trött och Koffe ligger på soffan och tjurar för att han är trött.
En annan är också trött men vill hemskt gärna få någonting gjort här hemma. Går inget vidare för i samma veva jag kliver in i vardagsrummet tappar jag ork och lust att göra någonting...
Underbart med en trött familj
Den här dagen kommer inte bli någon bra dag känner jag så jag gör som resten av familjen och sätter mig i ett hörn och tjurar

Barnen ligger i sina sängar och sover, tror jag.

Koffe ligger på soffan och halvsover.

Tanken var att vi skulle glo på film tillsammans och bara ha lite vuxenmys, men jag känner inte för det.

Jag vill göra något annat, jag vill plocka och styra lite så som jag brukar göra när jag är ensam hemma.

Men nu är jag inte ensam hemma, det är fredag - Koffe är ledig - vi borde umgås med varandra.

Men när jag tittar på honom bränner tårarna...
Jag vill bara lägga mig ner i hans armar och gråta, gråta ut allt jag har inuti mig, allt jag har som behöver komma ut, allt det där som jag burit i mig dom senaste veckorna.

Jag har länge stått på gränsen och inte vetat hur jag ska göra, balanserat med risken att falla

Men det kanske är nu jag ska passa på, när jag vet att det finns någon där och tar emot mig...