Direktlänk till inlägg 23 september 2013
Jag släcker ner lägenheten, stänger av alla apparater och gör mig iordning för natten. Drar iväg ett sms till Koffe och kryper ner under täcket. Efter lite bök och stök hamnar jag i en bra sov position, jag känner hur ögonen blir allt grusigare och grusigare, ögonlocken blir allt tyngre och tyngre... Då din ingenstans hör jag hur något börjar låta, sen tar det bara ett par sekunder så hör man ett litet barn gråta hysteriskt! Nils är vaken och har antagligen haft en mardröm. Ingenting hjälper, han bara gråter och gråter. Självklart tar jag upp honom och vi lägger oss i min säng, men gråtandet fortsätter. Först efter 10 minuter börjar han komma till, han lägger sig till rätta och börjar sakta somna in. Nu är det farligt, minsta lilla rörelse och det är igång igen... Jag ligger här bredvid honom, stel som en pinne och vågar inte röra mig...
Det är bäst att han får ligga kvar här tills Koffe kommer hem... Jag vill ju inte ha ett gråtande barn i onödan...
Det är inte första kvällen det här händer, det börjar bli lite av en vana. Och inte vet jag vad jag ska göra heller..!
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 | |||||||||
|