Igår åkte jag och Conny hem till Helen och Jörgen för att få träffa deras nya familjemedlem Liiiiiam.
Från början skulle jag åka själv men Conny ville så gärna träffa Helen så han fick följa med. Conny var jätte taggad och frågade flera gånger om vi var framme snart och efter en timmes bilfärd var vi äntligen framme :-)
Det blev en massa bebis mys och efter ett tag var det dags för det Conny såg fram mest emot - titta på kossorna. Jörgen lovade Conny i vintras när vi var där att nästa gång vi kom ner skulle han få titta på kossorna och åka traktor :-) Gissa vem som var lycklig igår!!! Han fick inte bara åka traktor utan han fick hjälpa till och köra den!
Efter promenaden och titt på kossor och traktor körningen var det dags för lunch och ännu mera bebismys :-)

Tyvärr var vi tvungna att åka hemåt runt tre och det var en jätte ledsen kille som satte sig i bilen. Han ville ju vara kvar hos Helen :-(
Men jag lovade honom att vi snart skulle åka igen och då kanske han kan få sova kvar :-)

Conny tyckte att det var jättekul att få mysa och hålla bebis. Och imorgon åker vi uppåt i landet för att mysa med mitt andra kusin barn som föddes i september ;-)

Jag bad om en förändring och en förändring jag fick!

Mer än vad jag egentligen ville ha...

Kände att det var dags för nått nytt! Har försökt att släcka min sorg med en massa shoppande men kände att det inte gav någonting... Så det var dags för förändringar, frågan var bara vad!? Lämna karl och barn? Nae, man lämnar inte sin livskärlek bara så där och inte faan vill jag lämna mina barn! Det var ju jag som behövde en förändring så varför inte ändra lite på mig själv, sagt och gjort jag började kolla runt på nya frisyrer...

La upp lite funderingar på min facebook för att se vad min frisör tyckte om saken. Dagen efter får jag ett mejl att hon hade en tid åt mig om jag kunde komma NU, kastade mig in i bilen och var där 10minuter senare

Håret försvann och jag kände mig som en ny, pigg och glad människa.

Både igår och idag har förändringarna fortsatt, tyvärr med saker jag själv inte valt. Ibland kan en förändring vara bra men ibland kommer dom i förstora portioner... Tack Icka för att du fanns där idag när jag behövde en vän...

Man vet ju att man lever, när barnen får för sig att baka bullar! Och hur bakar man bullar? Jo, man använder ju mjöl! Så Conny hämtade mjölburken och tog in den till lekrummet = det är mjöl ÖVERALLT!

Jag kommer få städa undan mjöl i ett år framöver   

Man vet ju att man lever... Ni behöver ju inte fråga två gånger vad jag ska göra i ikväll...

Ligger här på golvet och orkar inte resa på mig

Här ligger jag bra och kan njuta av tystnaden

Ifrån barnens rum hörs små lätta andetag,

Ute är det mörkt och tyst

Här ligger jag på golvet och har det bra

Jag minns inte...

Sitter och försöker minnas tillbaka, minnas när jag senast satt på en hästrygg.

När jag senast kände mig så där fri som man bara kan göra på en hästrygg...
Jag är ingen hästtjej, missförstå mig rätt men det fanns en tid när hästar var en del av mitt liv.

Minnena kommer tillbaka, minnena hur det kändes då och hur fri man kände sig...

Jag minns inte hur länge sen det var,

nån gång innan jag blev fru och mamma

ÄNTLIGEN så kom "faster" Jossan förbi för lite skitsnack!

Mitt i matlagningen, så jag tror att hon hade planerat det   

När alla sitter och äter sätter Nils igång och pratar konstant med Jossan

Jossan fattar ingenting och kläcker ur sig:

- Nils borde bli politiker, han pratar hela tiden och man fattar inget av det han säger!

Veckan närmar sig sitt slut, helgen har sprungit förbi och imorgon är det dags för verkligheten igen. Barnen ska till dagis, jag har plugg till en förbannelse och Koffe jobbar varenda kväll igen... Det börjar bli jobbigt, jag saknar honom när han inte är här hos mig. Men man får göra det bästa utav saken, vi har ju iallfall lördag och söndag tillsammans... Det märks på barnen att dom saknar sin pappa, nästa lördag funderar jag på om vi ska ta en hel familjedag. Koffe, jag och barnen bara. Kanske åka ut till kolmården eller något liknande... Det är långt kvar tills dess, vi tar en dag i taget och ser vart vi hamnar... Kanske en tripp till Arboga för att besöka vår nya familjemedlem    Eller varför inte våldgästa bönderna längre ner i Sverige!? 

Sakta men säkert tickar klockan på, om 20 minuter får jag gå hem
Fyyy vad klockan går sakta i dag
Jag vill så gärna åka hem nån gång...
Personalmötet idag blev instängt så det blir inte samma stress som jag trodde att det skulle bli efter jobbet
Tycker det är så tråkigt att vi måste sitta här två personal och bara glo på varandra

Oj oj nu får jag åka hem efter att jag plockat in disken