Har man tråkigt kan man med en vän helt plötsligt få så mycket roligare :-)

Jag hatar inte dig
Bara på Facebook <3

[Bild]

Har man tråkigt kan man med en vän helt plötsligt få så mycket roligare :-)

Jag hatar inte dig
Bara på Facebook <3

  O så var vi hemma igen, barnen ligger i sina sängar och sover snart. Vi tog en promenad hem till deras farfar så dom fick leka av sig lite med farbröderna. Deras farmor lär inte bli så jätteglad över att vi var där när hon jobbade men till mitt försvar så blev det faktiskt väldigt spontant! Jag behövde tänka på annat och är det någon som är duktig på att få mig att skingra tankarna så är det svärfar.

Fortsättning på helgen... 

   Efter begravningen var det dags för något som jag aldrig har förstått mig på, begravningskaffe. Efter att suttit där och gråtit floder av sorg ska man nu sätta sig och vara trevlig mot släkt och vänner. Inte riktigt min grej, helst av allt ville jag ju bara hem till mina älskade barn. Men vi åkte på fikat och konstigt nog var det trevligt, det var inte som jag hade tänkt mig. Utan det var trevligt, vi satt och små pratade lite och skrattade gott åt olika saker. Jag tvingade min kusin i från Avesta att sitta bredvid mig så jag fick chansen att små prata med henne. Träffar henne allt för sällan tyvärr men nu ska det bli ändring på det! Den 28september blir det en liten tripp till hennes hemstad för godmat och sedan utgång. Jag hoppas iallafall att jag får mat *haha* Nae men jag längtar massor tills dess, ska bli kul att få se bitar ifrån hennes värld. Och dessutom gå ut med henne, vi har aldrig festat ihop så det ska bli spännande   

Min familjs blomma, blått och vitt för IFK

Lördag hände det något riktigt OVANLIGT här hemma, barnens pappa skulle gå ut och dricka öl med ett par jobbarkompisar! Visserligen fick jag tvinga honom till det men det slutade med att han hade jättekul! Jag hämtade honom och hans jobbarkompisar runt ett på natten, körde hem dom och tog hem min lagom fulla make och nattade honom *fniss*

Under kvällen hade jag syster med pojkvän på besök, vi hade lite filmmys. Först med barnen och sen själva. Då slog vi på en så dålig film att ingen av oss visste vart vi skulle ta vägen.

Dom gick hem ganska tidigt och här satt jag då, helt ensam och ingen att prata med. En helt vanlig kväll visserligen men när man inte ens kan ringa Koffe och snacka av sig går tiden så extremt långsamt!!!
Men som tur är har jag en så snäll kusin så hon och hennes bihang kom förbi för att se film med mig    Tur att man har stor tjock släkt som ställer upp för en när man har tråkigt!

  Passade på att ta kort på bihanget - Jörgen!

Söndagen gick mest åt att hämta grejer i förrådet så att Helen och Jörgen fick med sig lite saker hem till Lucifer, nu är det inte långt kvar   

Just det Linda, jag skicka med dom bärselen... Hoppas det inte gör något   

Haha, nae då Linda! Jag retas bara med dig!

Den ligger här hemma och väntar på dig

BARA FÖR ATT SKRYTA så sa Conny åt mig i Tisdags förra veckan att han inte vill sova med blöja längre, han vill sova i sina kalsonger! Så sen dess har han varit HELT blöjfri och det firades med en present! Han hade säkert varit blöjfri på nätterna tidigare då han varit torr hur länge som helst på nätterna men tyvärr har jag tagit det säkra före det osäkra och haft blöja på nätterna men när barnet själv ber om att få sluta med blöja är det kanske dags. Så nu har vi bara 1 blöjbarn här hemma och en jävla massa blöjor i storlek 6... Tur att vi har Nils    

  Det där med att uppdatera bloggen har inte gått så jättebra i helgen, tiden har inte riktigt funnits där och när den väl har funnits så vet man inte riktigt vad man ska skriva... Så påbörjar man ett inlägg så ringer telefonen eller ungarna ropar och så glömmer man bort allt lika fort igen... Men nu sitter jag här så varför inte uppdatera er lite i vad som hänt under helgen!

Jag vill börja med att tacka alla mina underbara vänner som hörde av sig i fredags. Era sms och samtal värmde massor    Begravningen var jättefin, musiken, ja allt var underbart (får man säga så om en begravning!?)

När vi skulle ta vårat sista farväl framme vid kistan blev det tungt, paniken kröp sakta på mig i kroppen. Jag hade en flyktväg och var på väg att ta den när jag såg min mormor kliva fram till kistan. Att se henne ta farväl av någon hon älskat i 40år, det var så tungt och jobbigt... Bredvid mig hade jag den jag älskar mest, min partner, han som alltid finns där för mig och med hans hjälp och stöttning tog jag mig fram och fick ta mitt sista farväl och då föll stenen. Stenen som jag burit på så länge är äntligen borta och jag känner att jag på något sätt kan gå vidare nu. Jag kommer alltid att sakna min morfar men han har det bättre där han är nu och förhoppningsvis möts vi igen, i ett annat liv...

Min lillasyster skrev en jättefin dikt till morfar som hon läste i början på begravningen. Jag förstår inte hur hon orkade att göra det men hon klarade av det jättebra och jag är stolt över det hon gjorde

Känner att jag inte orkar uppdatera mera just nu,

det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle bli men det kommer mera under kvällen