Nu börjar det bli dags att nanna kudden, det ska bli så skönt när jag får lägga ner huvudet på kudden och snarka så gott. Vem försöker jag egentligen lura!? Alla vet ju att jag har jätte svårt att sova här och det finns ju ingen chans i helvetet att K tänker gå och lägga sig nu. Men som tur är kan jag gå och lägga mig nu och läsa lite ur boken som jag har med mig. Sen får K ringa efter mig när han har tänkt att sova.

Nu är det dags att äta lite mat, det ska bli riktigt gott. Findus fiskgratäng är riktigt god när det gäller frysta matlådor Ibland får man vara lat och det här är en bra dag att vara lat på, det är söndag och jag jobbar. Finns det någon bättre dag att vara lat på än idag?

Nu sitter jag hemma hos K, igen. Inte för att jag varit här någonting den här veckan men en dag känns som en evighet. Det skulle vara skönt om man hade passen uppdelat på två så man slapp att sitta här i 24timmar Men det är väl bara att stå ut, imorgon får jag ju gå hem till mitt och någon annan får ta över här.

Vilket kaos, ingenting blev som man trodde. Roligast var att BWO åkte ut, jag trodde inte det men jag hoppades och fick som jag ville. Sen var det andra lite konstigt men man kan ju inte alltid förlita sig på att det ska bli som man har tänkt sig och det kanske är tur det. För tänk om allting skulle bli precis som man har tänkt sig hela tiden, hur skulle världen se ut då?

Nu har jag varit på Hageby hus för att rösta på jimmy när han spelade med sitt band. Det lät riktigt bra när han och hans band spelade men dom andra var inget att hänga i julgranen. Nu ska jag hem till Tina och Tobbe för att se på melodifestivalen, undra hur det slutar ikväll!?

Idag har jag varit på busfabriken med Eric, Elias, Edwin, Tina, Tobbe, Daniel och Oliva. 3 timmar räcker gott och väl, barnen blir lagom trötta och personligen kunde jag sitta vid ett bord och bara njuta av min bok som jag hade med mig. Jag lekte ett tag med Eric som hade lite svårt att gå. Stackarn har fått nackspärr det är jättesynd om honom

Då har ytterligare än dag passerat och jag är en hel dag närmare döden. Inte för att det känn så men det är ju sanningen. Ibland är vi tyvärr rädda för att se sanningen i vit ögat men nu har jag skrivit den. För varje dag vi lever kommer vi en dag närmare döden. Vi föds för att leva och vi lever för att dö.

Jag sitter hemma och lyssnar på musik, kärleks musik. Jag vet inte varför jag alltid hakar upp mig på den sortens musik, men det händer ibland. Jag sitter och lyssnar på texten och funderar över innebörden av valet av just den texten. Varför skrev dom texten så? Hur mådde personen när texten blev skriven? Ibland skriver man saker eftersom man är ledsen eller är glad. Men sen finns det dom som bara kan skriva en text vare sig dom är glada eller ledsna.

Men då funderar jag på hur man känner sig när man skriver kärleks låtar!? Är man ny kär då eller tänker man bara tillbaka på en gammal kärlek som man inte kan släppa ur minnet!?