Vi får alla önska nåt en gång om året, över ljusen på våran födelsedag.
Vissa av oss satsar mer än så.
På ögonfransar, önskebrunnar och lyckostjärnor.
Och ibland blir en önskan uppfylld.
Och sen då?
Är det så bra som vi hoppades?
Njuter vi av lyckan?
Eller märker vi bara att vi har flera önskningar som väntar!?

När man är liten är natten läskig,

för då finns det monster som gömmer sig under sängen

När man blir äldre är monsten annorlunda.

Tvivel, esamhet, ånger.

och trots att man är äldre och klokare

är man fortfarande rädd för mörkret...

Idag är det en sån dag, en sån där dag när jag önskar att du var här.
Jag önskar att du fanns här för att stötta och hjälpa din familj som behöver dig.
Få din dotter att må lite bättre bara av din närhet, stötta din sambo när hon varken vet ut eller in.
Jag kan nästan se dina kommentarer på Facebook om hur förjävlig den svenska sjukvården är när ditt barn inte får tillräckligt med hjälp eller när dom inte hittar vad det är som är fel...

Jag önskar att du var här, hos din familj där du hör hemma...

Jag saknar dig ibland

Igår morse satt jag här och gnällde om att Nils hade väckt mig klockan 6 på morgonen.
Jag va väldigt bitter och saken blev inte bättre av att han va hungrig.
Han är visserligen alltid hungrig och ska alltid äta, men klockan 6 på morgonen är jag inte så speciellt lycklig eller social.
På ren svenska så är jag ingen bra mamma klockan 6 på morgonen
Däremot nu är jag väldigt pigg och glad!
Nu har jag varit uppe sen klockan 5, fått i mig en halvliter kaffe och kört min älskade far till jobbet.
Då helt plötsligt är jag morgonpigg!?
Är det den där timmen som gör skillnad?
Är jag piggare klockan 5 än vad jag är klockan 6!?
Jag har sagt länge att jag skulle vilja gå upp med Koffe på morgonen men kommer aldrig upp.
Då är jag trött och grinig och vägrar lämna sängen...
Kan det vara så enkelt att jag nu kommer upp på morgonen för att jag måste och vill på ett helt annat sätt?

Aja, nu är det dags att väcka männen i mitt liv, BVC och läkarbesök står på dagens schema...

Varför jag inte svarade...

Man kan såra en människa på många sätt,

Ibland vet man inte ens om att man sårat en annan människa

I höstas sårade jag en person, en person som alltid betytt mycket för mig och som alltid kommer att göra

Vi har sårat varandra många gånger men den här gången gick det för långt

Hon kände sig sårad först, men istället för att ta det med mig direkt valde hon att skicka ett sms

Jag läste det där smset, många gånger...

För varje gång jag läste smset kände jag mig mer och mer sårad

Tårarna brände och ilskan uppstod

Vad skulle jag svara?

Jag ville svara, men min stolthet var för stor

Jag kände mig förolämpad och sårad

Hon likaså...

Tiden gick och vi sa upp kontakten

Jag valde att inte svara på smset för att jag tyckte att det var löjligt, löjligt och förolämpande

En stor spricka uppstod i våran vänskap, en spricka som kommer bli svår att laga

Om vi någonsin kommer kunna laga den...

Saken är den att det spelar ingen roll vad som händer så kommer jag alltid finnas där för henne

O jag vet att hon gör detsamma för mig

Klockan 6 i morse tyckte Nils att det var dags att gå upp. Det är i dom lägena som man älskar sin tv.
Medans Nils kolla på tv passade jag på att slumra på soffan :-)
Men efter en halvtimme var det dags, standard meningen hos Nils: Jag måste äta något! Så det var bara att kliva upp och sätta igång.
Nu är även storebror vaken, tyvärr är han inte lika matglad som sin lillebror.
Men nu börjar även jag bli hungrig så nu ska jag servera familjen frukost och sätta på lite kaffe :-)
Är ju van med att kaffet är klart när jag går upp men idag fick Koffe lite sovmorgon :-)

Nils tyckte att vi skulle gå upp och äta frukost klockan 4 i morse :-/
Något som varken jag eller Koffe uppskattade... Det slutade med att Koffe gick upp med Nils så jag fick sova ett tag till.
När jag gick upp vid 6 låg Nils och sov bredvid mig igen. Jätte trött och svårväckt, synd att gå upp så tidigt för att sedan lägga sig och somna om lite senare.
I vanliga fall när han kommer in på morgonen lägger han sig och somnar om direkt. Men inte idag, nae då var han tvungen att äta något... *suck*

Den här dagen kommer att bli lång...
Skulle vilja lägga mig ner och sova bort resten av dagen....

Do you ever think of me when you lie,
Lie down in your bed, your bed of lies?

Ett enkelt svar...
Hade saker och ting varit annorlunda då?
Tusen frågor dyker upp i huvudet, samtidigt som jag vet att svaret är så enkelt
Sårade känslor, från bådas håll...
Samma visa om och om igen...
Varför gör vi så här mot varandra?
Det kanske är bättre att gå vidare och glömma varandra på riktigt...