Hur tänkte jag nu?

Ibland undrar jag hur jag tänker, sitter och funderar på morgondagen när det slår mig att jag ska till läkaren klockan 11. Det var ju inte den roligaste tiden mitt på dagen så jag drog iväg ett mejl för att se om det fanns någon tidigare tid... Jo men jag får ju säkert svar klockan 18 på kvällen... Men så plingar det till i mejlen och hon hade en tid redan klockan 8    Så där ja! Nu känns allting så mycket bättre och ljusare - morgondagen känns helt plötsligt så mycket enklare. Då har jag ju faktiskt tid att byta gardinerna som hänger upp... Som ni säkert förstår med tanke på bilden -->

Så är det mina underbara fina julgardiner som fortfarande hänger uppe! Julen vara fram till påska säger man väll? Tur att det bara är frugan som varit på besök på sistone så man slipper skämmas när man folk kommer på besök    Blir att kasta in dom nya gardinerna i tvätten så att dom är klara att strykas och hängas upp imorgon... Man kanske ska bjuda över svärmor på en kaffe imorgon så går det ju ännu lättare för mig    Det var ju ett tag sen jag träffade henne så varför inte... Hon är visserligen lite förkyld men frisk luft och lite strykning har ju ingen dött av    Nu blir det att bädda rent grabbarnas sängar så dom sover gott inatt, imorgon är det dags för dagis igen...

Udda vecka - Det är bara jag och mina prinsar hemma    Så nu är det musik på lagom hög volym, tvättmaskien snurrar runt likaså tumlaren. Jag förstår inte hur dom lyckas skaffa så mycket tvätt på en helg, men tyvärr så ska man inte förstå allt här i livet. Nu är det dags att ta tagi middagsdisken och sen mysa med mina prinsar   
 Är så jävla taggad för den här veckan, nu kan ingenting gå fel! Men eftersom jag skrev det nu så kommer allting säkert skita sig! Men det är bara fortsätta tänka positivt, det går bra nu! Har ett par negativa saker kvar att ta tag i, men sakta men säkert gör jag mig av med dom också sen ska allting flyta på och jag leva livet med mina prinsar   

Va rastlös man blir när man inte kan träna... Är genomförkyld och känner att det är ganska dumt att utmana kroppen då. Men självklart tänker jag inte vara sjuk imorgon så imorgon är vi igång igen   Funderar mer på vad man ska göra för övningar, nu har jag ju hållt på med samma i över en månad och sett resultat men självklart är jag som alla andra och vill ha snabbare resultat så nu funderar jag på om man ska göra som alla andra och ge sig på den där förbannande plankan. Jag vet att jag såg någon som la ut en bild på en plankamodell som man skulle göra i 30 dagar... Kilona börjar försvinna men det där extra skinnet är kvar... Får googla runt lite och hitta mig ett par övningar...

Grabbarna är lediga idag så vi (jag) har en mobilfri dag. Är ganska rastlös men har faktiskt brutit den ett par gånger redan    Chefen ringde och henne var jag ju tvungen att prata med och sen pratade jag min ragata en sväng om ev jobb hon hade till mig     Men nu är maten klar så det blir att kasta i sig lunchen för att sedan gå ut och köra på lite parkhäng eller ev gå och mata änderna... Återstår att se

Idag gick jag upp med Koffe, brukar inte vilja det då jag har så dåligt morgonhumör men idag kände jag mig utvilad och ville komma igång så fort som möjligt. Så jag smög mig ut i köket, undvek att tända lampor eller göra något som lät alldeles för mycket. Så när jag går förbi barnens sovrum ett par minuter senare inser jag att Conny redan är vaken. Va faan gör han upp klockan 5 på morgonen!? Annars har jag ett helvete att få upp honom 6,45 men nae idag vaknade han ALLDELES för tidigt. Koffe satte igång kaffe medans jag påbörjade dagens träningspass. När Koffe sedan ska åka till jobbet hör jag en bekant röst ifrån barnens rum, nu är Nils också vaken *suck* Aja, han fick vänta så medans jag tog en dusch så han och Conny kröp ner i Nils säng och myste framför smurfarna.

Nu är båda grabbarna vakna och väntar på att få på sig kläder och åka till dagis, om en timme...  Funderar på om man ska ringa M och se ifall han vill träna idag, va ett tag sen jag fick kroppen blå slagen    *haha* Låter ju som om man vore störd när man säger att man vill ha blåmärken på kroppen. Men jag resonerar så här, ju fler blåmärken jag kommer därifrån med ju bättre träningspass var det   

Eller egentligen går det neråt om man ska kolla på vågen! Börjar bli mer och mer nöjd med min viktnedgång. Så här lite som jag väger idag har jag inte gjort på minst åtta år. Jag mår så mycket bättre, det är inte så att jag har bantat utan regelbundet tränat och tänk mig för ett par gånger innan jag stoppar i mig något onyttigt. Beroende på vem jag är med, är jag med frugan och vi är ute och ränner så slinker det ner både det ena och det andra onyttiga   

Fick dock ett ordentligt nerslag idag när jag var hos barnmorskan, tydligen får man inte skaffa vilket preventilmedel som helst om man har åderbrock. Så nu måste jag vänta på att en läkare ska ta ett beslut på om jag får eller inte får... Så jävla sjukt, jag vill ha p-plåster och har haft det förut men nu får jag inte det för jag har åderbrock. Ändå hade jag det sist jag hade p-plåster också. Fattar ingenting, sen så förstår jag att barnmorskan inte vill skriva ut det till mig och sedan stå för konsekvenserna (om det blir några) men samtidigt så är det så frustrerande. Nae, besöket hos barnmorskan var inget positivt... På något sätt... Aja, vi får se på torsdag vad farbror dokton kommer fram till - har jag tur får jag som jag vill och har jag otur får jag käka dom där förbannade minskadsexlustpillrena... Tänk att det ska vara så jävla svårt att få ut dom skydd man vill ha och inte ha... Kan man inte bara få en tablett som stoppar upp allt vad mens & ägglossning är!? Ta den tabletten en gång om året och sen är det bra. Jag vill ju trots allt ha något som jag kan skjuta på skiten med. Har ju ingen lust att ha mens när vi ska på bråvallafestivalen... Men med min vanliga tur så har jag säkert det och kommer må skit hela fucking jävla helgen... Nae, nu behöver jag positiva tankar... Dags att mysa med mina prinsar innan det är dags för föräldramöte...

Barnen är på dagis, Koffe jobbar och jag är alldeles ensam hemma. Så JÄVLA skönt! Får man säga så? Nu kan jag äntligen fokusera på mig och mina skolarbeten! Har hamnat efter lite på sistone men det tar jag snabbt igen idag med 100 plugg. Nu är frågan bara om jag ska åka ner till bibloteket eller om jag ska sitta hemma och plugga. Skulle ju behöva lite böcker från bibloteket men det är ju inget kul att åka dit själv... I-lands problem känns det som just nu, kanske ska flörta med Nettiz och se ifall hon vill följa med mig dit och hämta böckerna eller om jag kanske ska ta spårvagnen ner till stan och sätta mig i min ensamhet och plugga... Skulle även behöva skriva ut en jävla massa papper så jag vet VAD det är jag ska plugga om...

Så där ja! Då var det slut på lugnet, grabbarna är uppe och vill leka så det är bara för en annan att kliva upp och se glad ut. Hade jättegärna sovit en eller två timmar till men det tyckte inte grabbarna. Tur att det inte blev så sent inatt som det kunde ha blivit. Samtidigt så tycker jag att det oftast är enklare att gå upp när jag har sovit mindre... Aldrig påstått att jag är normal så varför börja nu!?

Nae, lite kaffe i kroppen och göra sig iordning för en ny dag  med nya äventyr... Blir att tvätta bilen och ev hämta en frys till mor och far

I'm friends with the monster
That's under my bed
Get along with the voices inside of my head
You're trying to save me
Stop holding your breath
And you think I'm crazy

Allt är en ända djungel. Jag vet varken ut eller in. Det är mycket som snurrar i huvudet just nu. Känner att jag bara behöver komma ifrån allting. Många verkar tro att det här är något nytt men dom närmaste vet att det pågått länge
Nu helt plötsligt börjar jag slita mig loss och skitsnacket börjar.
Fördelen för mig är att jag är i ett förhållande med min bästa kompis - han förstår mig och låter mig vara Han finns där och stöttar mig i det här. Han vet att det snart blir bra igen bara jag får hitta mig själv igen
Jag trodde att jag gjorde det men föll tillbaka ganska snabbt igen. Nu börjar jag känna själv att jag behöver hitta mig själv igen och sluta med det här. Även om det känns så jävla bra för stunden så kommer samvetet ikapp mig
Åker iväg med min underbara finaste kompis om två veckor och efter det har ajg beslutat mig för att återgå till vardagen igen. Samtidigt så vill jag inte det, jag trivs med att vara så här
Mina barn kommer alltid komma först och så länge jag inte försummar dom så ser jag inte problemet
Om alla andra bara slutade att lägga sig i saker och ting och lät oss vara och leva våra liv som vi vill...

Yeah, you think I'm crazy