Klockan är 0:36 och hela familjen sover. Tyvärr så är.det inte tyst, Koffe snarkningar skulle kunna väcka en död. Titt som tätt knuffar jag till honom, jag hatar när han snarkar. Men vem tycker om att lyssna på en som snarkar!? Äntligen har snarkningarna lugnat ner sig 
Så nu är det äntligen lugnt, tyst och skönt här hemma. Det börjar bli dags för mig att göra resten av familjen sällskap i drömmarnas värld, men just nu är det mycket som snurrar i mitt huvud. Många tankar som snurrar runt, runt, runt. Tankar och funderingar om saker som en gång varit, saker som komma skall. Det har varit mycket på sistone, för mycket vilket slutade med att min kropp så ifrån. Huvudvärk i 3veckor, yr/snurrig, små black out och ett par gånger där jag svimmade… Så nu är jag under utredning och ska på magnetröntgen nästa vecka. Jag har inte haft huvudvärk den senaste veckan men under gårdagen började jag känna av den igen. Har nu insett att det är dags att börja lyssna på min kropp och att börja säga ifrån. Kan man inte acceptera ett nej platsar man inte i mitt liv, nu ska.jag bara lära mig att säga nej också…
Nu börjar snarkningarna igen så jag ska knuffa på Koffe igen och försöka hinna somna 
Skriver mera imorgon (senare idag)
