För tre timmar sen satt jag och halv sov i soffan, ögonen gick i kors och jag längtade efter att få dejta kudden. Men som många andra små barns föräldrar vet så kan man som föräldrar inte sova när som helst utan får vänta glatt på att barnen sover.
Och vad händer då? Jo, det slår över.. Jag slutade vara trött, eller så blev jag bara övertrött helt enkelt...
Hur eller hur så ligger jag här nu och kan inte somna :-( Koffe snarkar bredvid mig och barnen ligger i sina sängar och sover sött... Vad ska än annan göra nu då? Försöka sova vore ju bra men det är inte så lätt... Kanske ska ge sig ut på en nattvard igen ;-)
Men det blir ju så mycket skit snack då så det är lika bra att jag ligger kvar här och lyssnar på alla snarkningar...
Kanske ska stänga av tvn så jag inte stör Koffe eller så kan jag ju förflytta mig till soffan...
Ingen som är sugen på nattpromenad?

  Det gör ont i mitt hjärta varje gång jag ser honom vända sig om och torka en tår

Varje gång han försöker dölja för mig att han gråter.

Det är aldrig lätt att säga hejdå och framför allt inte till en vän.

Jag tycker så synd om honom, han vet aldrig när han ska få träffa sin vän
Det är så orättvist att barn ska bli drabbade. Att deras liv ska bli upp och nervända pga vuxna människor. Från att ha lekt med varandra nästan varje dag i 2 års tid till att nästan aldrig träffas mera. Han förstår att dom har flyttat, men inte varför. Nu vill han flytta, han vill bo närmare sin bästa kompis så dom kan leka varje dag igen. Hur ska jag förklara att det inte går? Dom kunde ju flytta, så varför kan inte vi!? Frågorna är många men svaren få. Jag vet inte vad jag ska säga, jag kan bara finnas där och trösta honom när han säger hejdå. Hejdå till sin bästa kompis

ÄNTLIGEN!

Efter alldeles för lång tid så får bästisarna leka o inte bara en dag utan TVÅ dagar i rad   

Igår var Jimma här och tog en fika så grabbarna fick leka lite, grabbarna blev lite ledsna när dom sen inte fick leka mera så Jimma och jag pratade om att dom kanske skulle få leka lite mer idag. Men vi (jag) sa inget ifall det det inte skulle bli något. Så imorse när jag åkte iväg trodde Conny att jag skulle åka och handla. Han blev lagom chockad när James klev in i hans rum   Sen dess har vi knappt sett röken av dom, dom sitter inne i rummet och leker oavbrutet.

Just nu "lagar" dom mat till varandra och "äter" för fullt. Funderar på om jag ska plocka fram riktigt fika till dom eller om jag ska vänta till efter maten.

Efter maten är nog smartast annars är nog risken att dom inte äter någon mat alls...