När ens bästa vän bor på andra sidan jordklotet känns det som om man är den ensammaste människan på jordet.

Ett samtal bort är längre än vad man tror.

Visst är det lätt att bara ringa men det är inte alltid tiden finns till från båda hållen.

Det skulle vara så mycket lättare om han bara bodde ett par kvarter bort och man kunde få gåt dit och bara vara, snacka och umgås när man själv vill.

Inte ta allt på telefon och känna hur tomt det är när man har lagt på luren...
Att han bor där han bor förstår jag och stöttar till tusen procent...

Men av egoistiska skäl vill jag självklart ha honom nära...
Det vore skönt att ha honom nära men som tur är finns han bara ett samtal bort, i vått och tort   
Han bor ju trots allt på andra sidan jordklotet i skåne...