Igår morse satt jag här och gnällde om att Nils hade väckt mig klockan 6 på morgonen.
Jag va väldigt bitter och saken blev inte bättre av att han va hungrig.
Han är visserligen alltid hungrig och ska alltid äta, men klockan 6 på morgonen är jag inte så speciellt lycklig eller social.
På ren svenska så är jag ingen bra mamma klockan 6 på morgonen
Däremot nu är jag väldigt pigg och glad!
Nu har jag varit uppe sen klockan 5, fått i mig en halvliter kaffe och kört min älskade far till jobbet.
Då helt plötsligt är jag morgonpigg!?
Är det den där timmen som gör skillnad?
Är jag piggare klockan 5 än vad jag är klockan 6!?
Jag har sagt länge att jag skulle vilja gå upp med Koffe på morgonen men kommer aldrig upp.
Då är jag trött och grinig och vägrar lämna sängen...
Kan det vara så enkelt att jag nu kommer upp på morgonen för att jag måste och vill på ett helt annat sätt?

Aja, nu är det dags att väcka männen i mitt liv, BVC och läkarbesök står på dagens schema...