Words can hurt more than you think they can...

Äntligen får jag krypa ner i min säng och gömma mig.
Gömma mig från monstren i mitt huvud,
Gömma mig från allt och ingenting

Nattens ångest börjar sakta men säkert lägga sig, mycket tack vare min älskade mamma och hennes stöttande ord
Vet inte vad jag ska skulle göra utan henne, nu vet jag iallafall vad jag gör tack vare henne så nu hoppas jag bara att det blir bra i slutändan.

Tack mamma för dina stöttande ord

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!
Det är ju tragiskt att vuxna människor kan vara så elaka, säga så elaka saker och inte fatta att det faktiskt sårar folk.
Frågan är om dom är medvetna om att det faktiskt sårar, alla elaka kommentarer. Och när man ändå säger och påpekar att man blir ledsen så skrattar dom bara.

Paniken och ångesten innan jag åkte till jobbet ligger kvar.
Tårarna brinner innanför ögonlocken, jag vill verkligen inte längre