Telefonen piper, den ringer, piper och ringer om vartannat.
Larmet går, vem är det, vad har hänt och hur fort måste vi ta oss dit?
Toalettbesök? Någon som har ramlat? Ångest? Törstig?
Anledningarna är många och svaren enkla, vi måste dit, att gå på toaletten själv är bort prioriterat.
Börjar fundera på om man inte ska börja "sno" blöjor från våra pensionärer.
Ibland är det inte långt ifrån en olycka. O vem vet när man hinner gå på toaletten nästa gång :-/
Trots den stressen som kan bli ibland på natten så älskar jag mitt jobb, jag älskar att veta att när jag går hem på morgonen har jag gjort något bra.
Det var jag som fanns där när natt ångesten kröp på för dom, det var jag som satt där och pratade med dom innan dom skulle lägga sig
Det var jag som tröstade efter fallet
Mitt jobb är ett tungt jobb, både psykiskt och fysiskt
Men det är mitt jobb och jag älskar det

Natten började snurrigt och fortsätter i samma tempo.
Om jag ska vara ärlig så har hela den här dagen varit snurrig, fick inte riktigt allting som jag skulle göra gjort.
Dagen blev inte bättre när chefen mejla om nya arbetstider. Snacka om att allting rasade samman på mindre än en minut. Börjar senare *jippi* jobba längre *buhu* men men det är bara o bita ihop och hoppas att det är tillfälligt ;-)
Får se om vi kommer in och kan äta något inatt eller om det får bli flytande föda hela natten :-/
Tur att man har Anneli i bilen bredvid så man får sig ett gott skratt mellan varven :-)