Det fanns en tid i mitt liv där jag började planera mitt liv. Jag hade hittat ett intresse som jag hade fastnat för och planerade att utbilda mig inom det. Ju mer jag läste i ämnet ju mer intresserad blev jag. Och jag började längta för det här var någonting som jag var duktig på och kunde bli någonting. Jag kunde verkligen det här. Men sen kom det lilla problemet i mitt liv, min familj och min pojkvän. Utbildningen låg i Göteborg, skulle jag klara mig utan min familj!? Jo, det skulle jag göra. Det går ju tåg emellan städerna så det var ju inget problem. Men min pojkvän då, skulle han vänta på mig i 4år eller hade han tänkt följa med mig!? Han ville inte följa med mig men han skulle vänta på mig.

Vi diskuterade det hela fram och tillbaka och kom fram till att jag skulle stanna här i ett år och se om vårt förhållande ledde någonstans.

Det här var 2006, det har gått 3år nu och jag sitter fortfarande kvar här. Utan att ha följt mina drömmar. Jag har bara funnits till hands för alla andra och det verkar som om mitt liv kommer att fortsätta så.

Jag hade planer