Då sitter jag här igen och skriver

Det var ett tag sen sist men vårat internet har strulat så jag har inte kunnat logga in. Men nu har Koffe fixat det

Förstå va fort tiden springer iväg.

Imorgon är Conny 7veckor och jag har fortfarande svårt att förstå att han är min.

Men det är han, min och Koffes son.

Ingen kan ta honom ifrån oss.

Han är fortfarande lik sin pappa, men endel ser drag ifrån mig.

Jag gör det inte men jag vet att han är min

I måndags vände han sig för första gången.

Det gick jättefort, ena stunden låg han på rygg och helt plötsligt låg han på magen. Jag var tvungen att nypa mig i armen för att förstå vad han gjorde.

Förstå första gången han kommer säga mamma eller hans första steg.

Det är en underbar och spännande resa,

det går inte att beskriva med ord vilken glädje det är att vara mamma