Direktlänk till inlägg 16 oktober 2010
Sitter här och funderar på en sak...
Funderar på det här med barn. Dom är ju egentligen en ganska konstig sak som vi föräldrar får för oss att skapa.
Ta min son (kan tänka mig att det gäller många flers barn);
När han va liten fick han alltid för sig att sätta igång att gråta och skrika så fort jag gick hemifrån!
Jag kunde söva honom och sen gå men det spelade aldrig någon roll.
Han vaknade och tjöt!
Och så fort jag kom hem igen så slutade han!
Nu är det lite mer ombytta roller!
Han gråter när jag går men så fort jag stänger dörren så slutar han!
Ganska komiskt!
Barn är då lite underliga tycker jag
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|