Direktlänk till inlägg 2 februari 2013
Det är inte varje dag man tappar bort sina barn. Eller jo, jag brukar ju tappa bort dom hemma. Men det är inte samma sak, där har dom bara 99kvadratmeter att gömma sig på. Nu tappade vi bort Eric på netonnet... Det är lite större och det var inga problem att gå om varandra. Som tur är så är han tillräckligt stor för att veta att man kan gå till kassorna och vänta om man inte hittar sina (gud)föräldrar. Jag bad personalen ropa på honom och sedan väntade vi :-) Det tog inte många minuter så var han bredvid oss. Är ganska glad över att vi lämnade Conny hemma, honom hade jag inte velat tappa bort där. Då hade jag fått panik (minst sagt)
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 | 28 | ||||||
|