Koffe och jag "bråkar" om vems barn det är. I vanliga fall brukar våra "bråk" handla om vems barn det är när han har en "present" i blöjan. Men idag handlar det om vems barn det egentligen är. Jag försöker få honom att förstå att han kan flytta nu för han var trots allt bara en donator. Jag har mina två underbara söner så vad ska jag ha honom till? Han blir ju trots allt underhålls skyldig vare sig han var med på att/ville skaffa barnen eller inte...

Iallafall så slår han tillbaka ganska fort här hemma. Det är tydligen jag som är donator och surrogatmamma    Så nu tycker han att jag ska packa min väska och flytta för att han inte behöver mig längre då det finns ersättning för allting idag. Hmm, snacka om att få smaka på sin egna medicin. Och inte nog med den vackra smällen han gav mig, han har även fått med Conny på sin sida som tycker att dom ska kasta mamma i soptunnan    Det är kört för mig, jag skulle skaffat en dotter som kunde varit på min sida... Men då hade hon säkert varit pappas flicka och gjort som han ville ändå... Så nu är det dags för mig att packa väskan och flytta...

Tittar in i sovrummet och inser att det INTE ligger några barn i min (våran) säng. Jag skyndar mig in, kryper ner under täcket och njuter. Njuter av all plats som finns, njuter av tystnaden och lugnet. Nu blev lugnet av brutet, Koffe är klar i badrummet så dags att borsta tänderna och sen försöka få lite sömn innan Nils vaknar och ska in till våran säng...