Direktlänk till inlägg 14 april 2014
Fick mig precis en riktig tankeställare. Något som jag tidigare varit glad över fick mig att tänka om. Jag har inte märkt det själv, jag har ju trots allt mått bra. Men nu när mr H reagera och sa till mig insåg jag hur illa det egentligen är. Jag trodde inte att det gått så här långt, jag trodde att allt såg bra ut. Men tydligen inte, jag har inte sett något själv. Jag tycker att allt varit precis som vanligt. Visst sitter kläderna mer löst än vanligt men jag trodde inte att det var så här allvarligt. Nu är det dags att jag vaknar upp och tar tag i det.
Konstigt bara att folk i min omgivning inte sagt något, men det kanske inte syns eller så skiter dom bara i det. Jag mår ju trots allt bra så egentligen finns det ju inget att reagera på...
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 |
|||||||
|