Direktlänk till inlägg 11 augusti 2016
Att jag jobbar natt förstoring egentligen inte, dessutom ensam
Innan jag började här jag är nu så jobbade jag ensam i hemtjänsten om nätterna.
Det var en blandad förtjusning
Jag är inte mörkrädd (bortförklaring) utan jag är rädd för vad som gömmer sig i mörkret (samma sak)
Däremot så försöker jag att aldrig låta mörkret komma ivägen, men kan jag så ringer jag gärna en vän som gör mig sällskap ;-)
jag tycker inte om att vara ensam hemma när det är kväll/natt (alla skräckfilmer är ju på kvällen, i mörkret), jag tittar inte på skräckfilm, jag sover med tändlampa om Koffe inte är hemma.
När Koffe jobbade regelbundet natt snodde jag mer än gärna hem svärmors hund som skydd... Känns lite löjligt men jag skulle kunna göra om det :-)
Poängen är att när jag sitter här på jobbet, glor på film och bara njuter av lugnet så smäller det till.
Jag vet inte vad det var, först trodde jag att det var någon som slet i ytterdörren, men antagligen var det bara vinden.
Men det spelar ingen roll för nu sitter jag här livrädd och vågar inte röra mig :-/
Kommer bli en lång natt...
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|