Idag är det 1år sen vi avlivade våran älskade familjehund. Dom säger att det är jobbigt när en nära vän eller en i familjen dör. Men det är bara förnamnet vad jag kände när vi avlivade Zack. Det kändes som om någon slet ut en bit av mitt hjärta och kastade i väg. Jag visste om att den här dagen skulle komma, men jag trodde aldrig att det skulle kännas så tomt inom mig. Man vill ju inte bli av med en familjmedlem.

Idag, 1år senare så saknar jag honom fortfarande. Jag kan fortfarande höra honom, hans suckande, när han tassade omkring eller när han flyttade på stolarna vi köksbordet. Dom säger att man kommer över det, men jag förstår inte hur man ska kunna göra det. Jag vill inte komma över det, jag vill inte glömma honom. Jag vill ha honom hos mig, jag vill berätta för honom hur mycket jag älskar honom och att han alltid kommer vara den ända för mig. Det kommer aldrig att finnas en "hund" som han, det kommer aldrig att finnas en "hund" som kan ta hans plats i mitt hjärta. 4 ever and ever

 

Diana/Quipus

21 december 2008 09:44

Jag förstår verkligen vad Du går igenom. Det är inte meningen att man ska glömma dom, men det blir lättare och lättare med tiden. Om det nu kan vara någon tröst...
Man tänker oftast inte på att detta kommer för eller senare, när man står där med sin nya lilla valp. Men det är oundvikligt. Vi får vara glada att vi kan hjälpa dom när dom inte längre orkar vara med. Dom ger oss så mycket, vi är skyldiga att låta dom sluta medans dom har värdigheten kvar.
Vi har en gammal hane, han blev 13 år i november. Han är född här hos oss, har alltid varit en mycket speciell liten hårig man.
Jag hoppas Din jul blir bra, trots smärtan och saknaden.

http://quipuskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att va mamma till Nils kan vara en riktig utmaning ibland, det är ett kärleksfullt äventyr där ingen dag är den andra lik. Idag är en sån dag, inte lik någon annan dag! På något sätt lyckades han skära sig på glas i badrummet, min första tanke var a...

Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...

En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...

Hur ska man egentligen på bästa sätt hjälpa sina barn? Med vad tänker du säkert nu men jag menar med allt! Conny är en riktig grubblare, han funderar över saker, han tänker på saker men tyvärr så frågar/pratar han inte om det. Den genen har han hel...

Dagen lider mot sitt slut, barnen ligger i sina sängar och sover förhoppningsvis snart. Imorgon börjar vardagen och verkligheten igen - semestern är slut för oss alla och även jag återgår till vardagen. Vi bestämde när vi var i London att vi skull...