Direktlänk till inlägg 24 april 2014
O så var det dags igen, det kryper i mig
Paniken och ångesten kryper sakta men säkert på mig
Man tycker ju att jag någon gång ska slippa det här men nae,
samma visa varenda gång
Det började tidigare än vanligt i år,
någon eller något gör att jag inte kan släppa det
Jag kan inte undvika det och tänker på det hela tiden
Om jag mår så här nu, hur ska jag då må om en månad?
Det spelar ingen roll hur mycket jag pratar med hjärnskrynklaren om det så blir det inte bättre
Varför kan jag inte släppa det och gå vidare?
Räcker det inte snart?
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 |
|||||||
|