Direktlänk till inlägg 23 augusti 2013
Barnen ligger i sina sängar och sover, tror jag.
Koffe ligger på soffan och halvsover.
Tanken var att vi skulle glo på film tillsammans och bara ha lite vuxenmys, men jag känner inte för det.
Jag vill göra något annat, jag vill plocka och styra lite så som jag brukar göra när jag är ensam hemma.
Men nu är jag inte ensam hemma, det är fredag - Koffe är ledig - vi borde umgås med varandra.
Men när jag tittar på honom bränner tårarna...
Jag vill bara lägga mig ner i hans armar och gråta, gråta ut allt jag har inuti mig, allt jag har som behöver komma ut, allt det där som jag burit i mig dom senaste veckorna.
Jag har länge stått på gränsen och inte vetat hur jag ska göra, balanserat med risken att falla
Men det kanske är nu jag ska passa på, när jag vet att det finns någon där och tar emot mig...
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|