Barnen ligger i sina sängar och sover, tror jag.

Koffe ligger på soffan och halvsover.

Tanken var att vi skulle glo på film tillsammans och bara ha lite vuxenmys, men jag känner inte för det.

Jag vill göra något annat, jag vill plocka och styra lite så som jag brukar göra när jag är ensam hemma.

Men nu är jag inte ensam hemma, det är fredag - Koffe är ledig - vi borde umgås med varandra.

Men när jag tittar på honom bränner tårarna...
Jag vill bara lägga mig ner i hans armar och gråta, gråta ut allt jag har inuti mig, allt jag har som behöver komma ut, allt det där som jag burit i mig dom senaste veckorna.

Jag har länge stått på gränsen och inte vetat hur jag ska göra, balanserat med risken att falla

Men det kanske är nu jag ska passa på, när jag vet att det finns någon där och tar emot mig...

Jag hatar att vänta, speciellt när det är något sånt här på gång...
Känns som om mitt huvud ska explodera, har spänt mig hela dagen... Natten har bestått av olika mardrömmar, jag vill inte det här... Jag vill bara åka hem och gömma mig
Någon som vill byta med mig?