Jaha, då var det dags att betala räkningarna igen    Brukar alltid kasta in dom samma dag som pengarna rullar in men hade varken orken eller lusten till det. Så nu när jag väl satt mig framför datorn och ska knappa in dom inser jag att filen jag behöver för att komma åt räkningarna var jag så duktig och la på den andra hårdisken förut så nu sitter jag här, redo att betala räkningara men inte en susning om vad jag ska betala... Det går så jävla bra för mig idag... Bara att plocka fram minnet (både mitt och datorns) och betala dom där jävla räkningarna. Någon som känner sig sugen att betala mina? Den här månaden är högen alldeles för hög...

En sak som är säkert när man är små barns förälder är att man aldrig vet hur ens natt att ut. Nils vaknade precis och bara gråter. Han rullar runt i sängen (i våran alltså), gråter, snyftar, sparkar och slåss. Jag har inte en susning om vad som är fel. Han var lugn till en början men sen så började gråten. Nu var han lugn ett tag och så började det om igen... Kul när man ska upp om mindre än 6 timmar. Livet som små barns förälder... Blir att ge lite Alvedon ifall han har ont någonstans, kan ju inte direkt fråga honom

Barnen sover och tankarna börjar snurra

Dagen har rullat på

Jag ska inte ljuga, en och annan tanke har korsat mina vägar

Men inte i den bemärkelsen som det blir när jag är ensam

Tystnaden, tankarna och jag

Låten spelas i högtalarna, den går på repeat både där och i mitt huvud

Det är tungt, men snart är det över

Jag kämpar på och så länge jag får göra det här på mitt sätt så blir det bra

Mobilen kommer att vara avstängd under morgondagen

Läkarbesök, tandläkarbesök och alldeles för mycket i huvudet

Tack för att ni förstår

You just faded away
You spread your wings, you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back
You're always on my mind
About to tear myself apart
You have your special place in my heart
Always

Heaven is a place nearby

Ack så skönt, slumra in, i bädden så fin,
som blomman på äng, i en gungande säng.
Och guds änglar de små, breda vingarna ut,
och kring barnet de stå,
till dess natten är slut.

Även fast båda barnen var badade, matade och "borstade" klockan sju så kom inte Conny i säng innan åtta. Det var fullt lajban här hemma, vi dansade, tjoade och hade en mysig kväll. Men nu sover båda grabbarna, Conny ligger i sin säng och Nils la sig på golvet och somnade ganska snart.

Måste lägga in honom i sin säng, men om jag ska vara ärlig tror jag att han sover bättre på golvet. Tror inte att han är så jätteglad över att ligga i sin säng, det är nog för trångt för vår lille sprattelkille. Men så länge han fortsätter sprattla runt i sängen vågar jag inte byta. För stor risk att hitta honom på golvet... Kanske ska skaffa en ordentlig madrass att ha på golvet till honom!? Får bli ett senare projekt   

Nu längtar jag tills jag kan krypa ner i sängen, inhandlade nya kuddar idag, så jävla sköna... Har redan smyg invigt den ena på soffan förut en timme så jag riktigt längtar tills att krypa ner och drömma mig bort i drömmarnas värld. Skulle ju visserligen kunna lägga mig redan nu men den där chipspåsen Koffe har försökt gömma i bokhyllan ser ganska lockande ut... Han får ju skylla sig själv PLUSatt han alltid snor mitt godis... Sa vi inte något om att dela "allt" med varandra i dom där löftena vi gav varandra för snart fyra år sedan!?

Allt som är ditt/hans är mitt och allt som är mitt ska han bara ta och skita i! Det är kvällens motto   

  Idag fick Koffe sin födelsedagspresent av mig och barnen, lite tidigt men han är nöjd och det är huvudsaken. Som ni ser på bilden så blev den en skata, han gjorde inte bara en utan två skator. En på varje arm, den som ni kan se på bilden säger han är hans mamma. Den på den andra armen är också en skata och ska föreställa mig    Jag glömde ta bild på den så jag får lägga upp en bild på den imorgon istället. Nu får man ju själv tolka vad han tycker och tänker om mig och hans mamma men han säger att vi är hans skator och att det stod mellan en skata eller en fiskmås... Hmm... Båda skatorna är gjorda på fri hand av Stefan på SRS Living Art Tattoo här i Norrköping. I mitt tycke en av dom bästa   

Barnen sitter i badet så jag ska ta hand om dom nu så skriver jag ev ett par rader senare

Har man inget bättre att göra en tordsags morgon klockan 8,00 när barnen ska vara på dagis 8,30 kan man ju alltid hälla ut ett paket flingor på golvet *suck* Så jävla klantigt! Men jag fick mig ett gott skratt! Flyttade på paketet för att Nils INTE skulle ha ut det så gör jag det själv. Aja, nu vet ju jag vad jag gör när jag lämnat mina monster på dagis... Men jag fortsätter den här dagen med ett leende på läpparna   

Fortsätt simma/skratta, fortsätt simma/skratta

Good Moorgon och välkomna till MIN värld/morgon    Den här dagen känns som en bra dag. Vaknade på helt rätt sida, barnen verkar också vara på bra humör så nu hoppas vi att dagen fortsätter vara så här underbar   Ganska lätt att säga att den här morgonen är underbar, jag har varit vaken sen halv 7, klockan ringde då snoozade jag den få gånger för att sedan höra Nils som ropar på mig. Men jag kan väll ha en bra morgon för det? Jag vaknade på rätt sida, jag känner mig pigg och glad till och med barnen verkar ha vaknat på rätt sida idag      Så nu hoppas jag verkligen att den här dagen fortsätter så här, jag vill känna mig pigg, glad och utvilad. Nahe lite frukost till barnen och påfyllning på mitt kaffe, sen blir den en promenad till dagis, hem och väcka karln för att sedan åka iväg och titta när han får lite färg på kroppen   

Hej Hej så länge

Varför jag?

Varför skulle just jag ta det så hårt?

Varför kan inte jag gå vidare?

Varför sitter jag här, i min ensamhet och gråter?

Varför kan jag inte bara gå vidare?

Varför sitter jag här och ältar?

Varför kan jag inte gå vidare?

Återigen sitter jag här i min ensamhet och ältar det som hänt. Det är 3år sen men ändå ligger det kvar som en tung sten på min bröstkorg. Musiken som spelas får mig att gråta ännu mera, men det är skönt. Skönt att få ur mig det som tynger mig. Mina vänner börjar tycka att jag är jobbig, att jag ältar det som en gång varit. Men jag kan inte släppa det, jag tror inte att jag vill släppa det. Innerst inne. För om jag släpper det och går vidare så är det över. Jag har en period en gång om året där jag ältar det här som hänt. Dom senaste åren har inte varit dom enklaste och jag har en känsla av att det inte kommer bli lättare. Men...

Det finns en person som alltid funnits där för mig, även nu när jag ältar det här finns han där och lyssnar. Trots alla mil mellan oss så är han alltid ett samtal bort. Tack för att du finns Camo, jag hade nog aldrig klarat det här utan dig