Sara, vad har du nu gjort? Det börjar bli lite av en standard fråga runt omkring mig. Jag som aldrig gör något, jag som alltid är oskyldig och en liten ängel... Med svarta vingar och glorian på sne    Idag var det dags igen, jag klev in i verkstan, tittade på min mekaniker och undrade om han hade tid en stund. Han tittade upp på mig och frågade direkt: Vad har du nu gjort!? Jag tittade på honom som ett levande frågeteckan och påpekade att jag inte gjort något. Han frågade två gånger till innan Koffe klev in i verkstan och faktiskt kunde intyga att jag är VAR OSKYLDIG och INTE hade gjort något... Han kom ut och tittade på bilen och sa att det berodde på kärringjävel som körde på bilen och att jag skulle kontakta mitt försäkringsbolag. Så nu väntar jag på papper ifrån försäkringsbolaget och sen blir det att ta reda på vad faan kärringen har för regnummer. Som tur är vet jag vart hon bor... Och både Koffe och jag såg ju när det hände, jag har nog aldrig varit så mållös i hela mitt liv... Skrämmande situation, att vara mållös alltså   

Dagen har annars varit väldigt upp och ner, positiva besked som sedan strular, jobbiga och tråkiga besked ihop med en kärring som inte kan köra bil. Får hoppas att morgondagen blir lite mer positiv, är så jävla trött på vissa människor som inte vet vad dom säger och till vem... Nae nu avslutar vi kvällen med ett lite trevligare sällskap över telefonen, skönt att kunna "umgås" med folk som bor på avstånd utan att behöva åka flera mil...

Jag älskar den här känslan,
ni vet den när man är helt slut i kroppen, svettig och alldeles kladdig över kroppen ;-)
Hade ju tänkt ta sovmorgon idag och bara ta det lugnt nu på morgonen. Men så behövde pappa skjuts till jobbet och självklart är jag en snäll dotter som ställer upp :-) Drog på mig tränings kläderna, körde pappa till jobbet, åkte hem och passade på att ta en morgon runda :-)
Det kändes så jävla skönt, jag var mer pigg och alert nu än igår kväll. Jag fick ut mera idag än igår kväll :-)
Det är lite komiskt, när man gick i grundskolan och läraren sa att vi skulle springa så skolkade jag men nu gör jag det frivilligt. Trodde jag aldrig att jag skulle göra ;-)
Tänk va skönt det skulle vara om man kunde göra det här varje morgon!?

Nu funderar jag på, ska jag gå på avståndet eller tiden? När jag började tog det 30minuter men nu tar det bara 20minuter. Ska jag utöka avståndet eller kan man fortsätta tills man fått upp en bra tid/kondition?
Har ju ingen lust att leta efter en ny runda när jag är så nöjd med den här (förutom den där jävla backen)
Avståndet är ju lagom men det känns som om man behöver hålla igång lite längre för att verkligen få ut något av det...
Tips? Idéer?