Man säger ju att man ska lämna sitt förflutna bakom sig, gäller det även personerna som hör dit!? Eller är det tillåtet att behålla kontakten med några ur sitt förflutna!? Ibland, när man går på stan kan man springa ihop med någon ifrån skolan. Ibland låtsas man om att man inte ser personen och ibland kramas man som om man vore bästa kompisar.

Jag träffade en tjej i från skolan idag, men det var ingen slump för vi hade bestämt dejt. Det var riktigt kul att träffa Sara igen, vi träffades en sväng under augustifestivalen och som vanligt när man träffas bestämde vi att vi skulle ses snart men så blev det ju inte. Ett halvår senare träffas vi för en fika med massa minnen.

Man tänker inte så ofta på tiderna i skolan fören man träffar på någon som fanns vid ens sida under tiden i skolan. Så var garanterat fallet nu och vi hade så många roliga minnen vi satt och pratade om. Klockan tickade i väg och det var dags att säga hejdå och självklart sa vi att vi snart skulle ses. Men så blir det ju aldrig, man glider ifrån varandra när man blir äldre och tyvärr glider man ifrån dom man inte vill glida ifrån.

Det som var mest komiskt idag var att Sara ringde redan en timme efter hon gått. Vi hade tydligen fått ett mejl ifrån våran mentor på gymnasiet. Hon ville att vi skulle komma på en åter träff i skolan och äta lunch tillsammans i restaurangen på skolan. VA? Alla ifrån klassen!?

En åter träff redan efter 2år? Visserligen förstår man henne med tanke på att vi var hennes första klass men ändå. Nu får man se om man ska gå dit, det kan ju bli roligt men ändå, det finns ju många känslor inblandade i ett sånt möte.

Så handlar ytterligare ett inlägg om blondinbella. Det är ganska lätt att skriva om henne med tanke på hur stor hon är i media förtillfället. Det senaste jag läste var att hon nu är större än lunarstorm. När man läser igenom artikeln kommer man oftast till kommentarerna i slutet och där fastnade jag. Precis som alltid finns det dom som tycker det är jättekul för hennes skull medan andra inte förstår varför hon får så mycket uppmärksamhet. En del tycker hennes blogg är värdelös medan andra tycker den är jättebra.

Iallafall det jag skulle komma till är att om man läser alla dessa kommentarer så ser man när någon kritiserar henne och det hon gör så kommer alltid en kommentar upp om att den personen som skrev det är avundsjuk på henne. Så fort man börjar kritisera en person och det hon/han gör så är man avundsjuk. Eller så är man bara elak.

Jag vet när mammabecka som hon kallar sig blev, dök upp i media var det hur mycket skriverier överallt om henne och hennes 3 barn. Varför? Jo, för hon var ju bara 17år och hade precis blivit 3barns mamma. Hur skulle det hela gå? Hon är ju så ung, hon kommer ju aldrig klara av det. Så där höll det på fram och tillbaka, men då var man inte avundsjuk när man kritiserade henne och hennes unga ålder. Nej, då var man elak. Man var en elak person med åsikter när man kritiserade henne. Men nu när samma personer kritiserar blondinbella då är man avundsjuk. Jag förstår inte riktigt skillnaden där, för man gör ju egentligen samma sak. När är man elak vid kritik och när är man bara elak? Varför är man avundsjuk när man kritiserar blondinbella men elak när man kritiserar mammabecka!?