Direktlänk till inlägg 13 januari 2011
Jag vet inte hur vi lyckades men på något sätt fick vi ett litet återfall efter 60timmar. När jag hämtade Conny klockan 8 i morse gick vi som vanligt till våran säng för att mysa lite. Och när vi lagt oss till rätta ser jag (jag såg det ungefär som om jag stod bredvid och tittade) hur jag tar fram bröstet! Conny blev överlycklig och nu fanns det ingen återvändo! Det var bara att låta honom amma! Jag vet inte riktigt vad som hände! Kan man skylla på att man inte var helt vaken? Fast det går ju inte heller, jag brukar ju hämta honom mitt i natten utan några problem! Det kanske va mitt undermedvetna som inte riktigt är redo att släppa taget som spelade mig ett spratt! Gjort är gjort och det finns inget jag kan göra! Nu är det bara att börja om igen! Tur att man är stark och klarar av sånt här. Tur man har en make som är stark och klarar av att sära på mig och Conny!
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|