Den senaste tiden har jag varit sugen på allting och ingenting. Mest har jag varit sugen på skorpor med ost. Så det blev det ikväll, skorpor med ost och filmen Mamma Mia. Riktigt mysigt tyckte jag men Koffe var inte lika glad eftersom det blev smulor i hela sängen. Men vill jag ha en mys kväll så har jag en mys kväll. PUNKT SLUT

Det slutade med att även Koffe la sig för att titta på filmen och åt lite skorpor, det var ju både mysigt och nyttigt så där borde jag få en plus poäng.

Filmen i säg var bra, jag trodde inte att den skulle vara bra men det var den och musiken fram gick på ett väldigt bra sätt. Det var bara vissa bitar som var lite konstiga men det tycker man om dom flesta filmerna.

När jag vaknade kände jag mig duktig så jag började fundera på vad jag skulle hitta på under dagen. Koffe och jag hade planerat in en mys dag, men eftersom han alltid åker iväg och jobbar dom dagarna (jag tror han undviker mig) så började jag planera vad jag skulle göra.

Jag började skriva en liten lista som jag villa ha avklarad innan dagen var slut:

• Spackla väggen (som jag började riva i mars 2008)

• Plocka ner dom sista julsakerna (jag vet jag är sen utav mig)

• Dammsuga och skura

• Slipa väggen (snabb torkande spackel)

• Borra upp diverse hyllor

En ganska bra lista om någon frågar mig. Efter jag hade skrivit listan kände jag mig ganska hungrig så jag ställde mig och bakade scones åt mig och Koffe. Lagom tills dom var klara lämnade Koffe och Chili sakta sängen för att äta lite frukost.

När klockan började närma sig 12 började mina fingrar klia, Koffe var fortfarande hemma och jag hade massor av saker som jag ville få gjort. Så jag började med att leta efter borrmaskinen, men den var spårlöst borta! Då kom jag på att pappa hade tagit tillbaka den innan nyår så jag tvingade Koffe att gå ut till honom medan jag traskade över till Svärmor för att hämta mina ny tvättade gardiner. När vi väl kom hem var klockan strax efter 16:00, Koffe var lagom sur då eftersom vi skulle ha en mys dag. Men det sket jag i och började plocka ner dom sista julsakerna, min lillebror kom förbi en sväng för att låna en film och för att hjälpa mig bära ner alla julkartonger. Han är så duktig som hjälper sin stora syster när hennes karl är som latast *fniss*

Jag plockade fram spacklet för att sätta i gång med väggen men inser snabbt att det aldrig kommer att räcka. Fan jävla skit, nu fanns det ingen chans i världen att jag skulle få tag i något spackel så det var bara att använda upp det lilla jag hade för att sedan fortsätta med nästa punkt på listan, borra upp saker. Det är jätte lätt om man hittar diverse saker som ska hängas upp, men den påsen var borta så det blev ingenting gjort idag. Imorgon ska jag förhoppningsvis åka till någon affär och köpa spackel så jag kan fortsätta göra iordning här hemma. Idag var det iallafall inte en ”göra i ordning hemma” dag.

Nu börjar melodifestivalen så det blir att titta på eftersom ingenting annat fungerar i min värld.

Idag har vi ätit middag hemma hos Koffes mamma med alla syskon samlade. Det blev inte sånt liv som jag trodde det skulle bli, men det beror ju mest på att Ante är lugn när Jenny är med. Ganska tråkigt att hon inte får se den Ante för han är riktigt rolig. Till middag blev det panerad schnitzel med pomme och beranaise sås. Mm det var riktigt gott, självklart blev det ett glas vin till maten eller rättare sagt en flaska men det gör ju ingenting eftersom det är fredag. Efter maten spelade Koffe, Tina, Tobbe, Jenny och jag yatzy det var inte lika roligt eftersom jag inte vann men det kan man ju inte alltid göra.

När vi satt där och hade det som trevligast funderade jag på hur det skulle vara att äta middag tillsammans med min familj och allas respektive. Men kom på att det aldrig skulle gå, delvis så skulle vi behöva hyra en lokal för vi är så många, rättare sagt 20stycken med barn och respektive. Och sen så kan vi aldrig hålla sams tillräckligt länge för att maten ska hinna ätas upp. Ganska synd men jag antar att det är så när man är en sådan stor familj som vi är. Det som kommer bli mest fascinerande är när alla har respektive med barn, Therese, Dennis och Cajsa har ju igen pojkvän/flickvän ännu och jag har inte gett mig in i det där med att skaffa barn. Självklart har inte Therese, Dennis och Cajsa gjort det heller men det förstår man ju nästan när man säger att om inte har någon pojkvän/flickvän.

Nu är det dags att sova, vinet har gjort sitt så nu känner jag mig lagom trött så det kan ha blivit lite stavfel här och där men det tar jag inget extra för.

God natt

Man säger ju att man ska lämna sitt förflutna bakom sig, gäller det även personerna som hör dit!? Eller är det tillåtet att behålla kontakten med några ur sitt förflutna!? Ibland, när man går på stan kan man springa ihop med någon ifrån skolan. Ibland låtsas man om att man inte ser personen och ibland kramas man som om man vore bästa kompisar.

Jag träffade en tjej i från skolan idag, men det var ingen slump för vi hade bestämt dejt. Det var riktigt kul att träffa Sara igen, vi träffades en sväng under augustifestivalen och som vanligt när man träffas bestämde vi att vi skulle ses snart men så blev det ju inte. Ett halvår senare träffas vi för en fika med massa minnen.

Man tänker inte så ofta på tiderna i skolan fören man träffar på någon som fanns vid ens sida under tiden i skolan. Så var garanterat fallet nu och vi hade så många roliga minnen vi satt och pratade om. Klockan tickade i väg och det var dags att säga hejdå och självklart sa vi att vi snart skulle ses. Men så blir det ju aldrig, man glider ifrån varandra när man blir äldre och tyvärr glider man ifrån dom man inte vill glida ifrån.

Det som var mest komiskt idag var att Sara ringde redan en timme efter hon gått. Vi hade tydligen fått ett mejl ifrån våran mentor på gymnasiet. Hon ville att vi skulle komma på en åter träff i skolan och äta lunch tillsammans i restaurangen på skolan. VA? Alla ifrån klassen!?

En åter träff redan efter 2år? Visserligen förstår man henne med tanke på att vi var hennes första klass men ändå. Nu får man se om man ska gå dit, det kan ju bli roligt men ändå, det finns ju många känslor inblandade i ett sånt möte.

Så handlar ytterligare ett inlägg om blondinbella. Det är ganska lätt att skriva om henne med tanke på hur stor hon är i media förtillfället. Det senaste jag läste var att hon nu är större än lunarstorm. När man läser igenom artikeln kommer man oftast till kommentarerna i slutet och där fastnade jag. Precis som alltid finns det dom som tycker det är jättekul för hennes skull medan andra inte förstår varför hon får så mycket uppmärksamhet. En del tycker hennes blogg är värdelös medan andra tycker den är jättebra.

Iallafall det jag skulle komma till är att om man läser alla dessa kommentarer så ser man när någon kritiserar henne och det hon gör så kommer alltid en kommentar upp om att den personen som skrev det är avundsjuk på henne. Så fort man börjar kritisera en person och det hon/han gör så är man avundsjuk. Eller så är man bara elak.

Jag vet när mammabecka som hon kallar sig blev, dök upp i media var det hur mycket skriverier överallt om henne och hennes 3 barn. Varför? Jo, för hon var ju bara 17år och hade precis blivit 3barns mamma. Hur skulle det hela gå? Hon är ju så ung, hon kommer ju aldrig klara av det. Så där höll det på fram och tillbaka, men då var man inte avundsjuk när man kritiserade henne och hennes unga ålder. Nej, då var man elak. Man var en elak person med åsikter när man kritiserade henne. Men nu när samma personer kritiserar blondinbella då är man avundsjuk. Jag förstår inte riktigt skillnaden där, för man gör ju egentligen samma sak. När är man elak vid kritik och när är man bara elak? Varför är man avundsjuk när man kritiserar blondinbella men elak när man kritiserar mammabecka!?

Blondinbella går i terapi för sin svåra panikångest: Ibland kan jag inte ens borsta tänderna.

Det är ganska konstigt att alla personer som syns mycket i vår media får panikångest eller blir utbrända. Just nu är det Blondinbella, hon verkar alltid vara så glad men nu visar det sig att så är inte fallet. Ibland mår hon så dåligt att hon inte ens orkar lämna sängen.

Det som är det mest irriterande är att hon sa vid ett tillfälle att hon är en helt vanlig tjej med ett grönt kort (busskort) som åker buss för att tänka på miljön. Men när man läser om henne i Hänt Extra står det klart och tydligt att hon precis har lärt sig att åka buss igen. Hur ska hon ha det egentligen?

Visst det är ju lite synd om henne med tanke på omständigheterna kring panikångesten men varför säger hon ena stunden att hon åker buss som normala tonåringar och i nästa stund har hon precis lärt sig åka buss igen.

Nu kommer det här inlägget klassas som ett på hopp emot blondinbella och det är det om man tänker efter. Men det är inte så jag vill att inlägget ska klassas just nu. Det jag försöker få fram är att det verkar som om blondinbella vill att hennes fans ska åka buss medan hon inte gör det fast hon utger sig för att göra det. Hur kommer det sig.!?

Alla har vi någon eller några vänner som verkligen betyder något. Som tjej har jag alltid tyckt det är svårt att behålla sina tjejkompisar. Jag vet inte varför men det är verkligen svårt och vad man än säger eller gör så verkar det bli osämja. När det gäller killkompisar så är det inte samma problem där säger man vad man tycker och tänker sen är det bra. Men när det gäller tjejer så måste man fortsätta gnabbas om samma sak i evigheternas evighet. Jag förstår inte varför det ska vara ett så stort problem. Men ibland går det tyvärr inte som man vill, det har funnits 3tjejer i mitt liv som betytt massor men alla är dom borta idag, kvar står jag däremot med mina killkompisar och det kanske är tur det för vart hade man varit annars? Utan sina vänner

Måndag, vad ska man egentligen skriva? En del inlägg känns ganska onödiga, man skriver bara för skrivandets skull. Eller så gör man som jag, skriver ett jätte långt inlägg kanske på 600-700ord men när man läser igenom den en andra gång så tycker man inte det är lika bra som det var först och därför trycker man på delete knappen. Man har alltså slösat 20minuter av sitt liv för att skriva någonting som man inte blir nöjd med och därför raderar man det. Istället skriver man något tråkigt som ingen egentligen bryr sig om och därför läser ingen ens blogg. Men frågan är varför man egentligen bloggar!? Jag vet inte varför jag bloggar, jag vet inte ens varför jag började blogga. Så egentligen skulle man kunna sluta blogga för det är ju inte så att jag bloggar för att jag har många läsare.Fast det är ju ganska skönt att skriva av sig, skriva ner sina tankar på något ställe där andra människor kan läsa det och kanske kommentera det hela för dom tycker samma sak eller för att dom tycker att jag har fått det hela om bakfoten. Alla bloggar vi av olika anledningar, jag vet inte min riktiga anledning men förhoppningsvis kommer jag på den. 

NU blev det här inlägget onödigt långt och handlar inte om något intressant så varför lägger jag upp det? Ibland gör man saker fast man inte vet varför och kommer på sig själv i efterhand att det var ganska korkat gjort. Men bara för att inte göra som jag brukar så tänker jag ignorera delete knappen som bara skriker efter mig.