En kvinna står på perrongen, hon har stått där i 20minuter nu och väntat. Hon har en ganska stor väska med sig så jag antar att hon ska åka iväg någonstans. Från att hon klev upp på perrongen har hon haft blicken ner i marken, det ser ut som om hon är ledsen men det är svårt att avgöra fast det inte är långt mellan oss. Det sprakar till i högtalaren och en kvinnlig röst säger att tåget till Norrköping är försenat, kvinnan tittar bort mot klockan som sitter på väggen men vänder ganska snabbt tillbaka blicken ner i marken med en tung suck. Efter ett tag hör man hur tåget börjar närma sig, folk nästan knuffar sig fram för att hinna på tåget. Kvinnan på perrongen  försvinner bland allt folk, jag kliver på tåget precis innan dörrarna stängs. När jag satt mig till rätta ser jag att kvinnan från perrongen kommer in i vagnen och sätter sig ner mitt emot mig. Jag ser hennes ansikte lite tydligare nu, hon är verkligen ledsen över något. Det syns så tydligt i hennes ögon i hela ansiktet. Precis som på perrongen så tittar hon rakt ner, den här gången i hennes knä, jag sitter och iakttar henne delvis för att det är tråkigt att åka tåg och delvis för att jag inte kan sluta tänka på hennes ledsna ansikte. Jag måste ha somnat till för jag vaknar till precis innan tåget stannar i Norrköping när jag tittar bort mot platsen där kvinnan satt men den var tom. När tåget rullar in på perrongen i Norrköping ser jag en man som ser lika ledsen ut som kvinnan på tåget. Att döma på hans blick så väntar han på någon eller rättare sagt letar. När jag ska kliva av tåget dyker kvinnan upp igen hon kliver av tåget och börjar titta sig omkring hon stannar till med blicken spricker upp i det största leendet jag någonsin sett och springer ca 15meter bort till killen jag såg minuterna innan och slänger sig i hans armar. Hon ler, han ler, hon gråter men det är inga tårar av sorg hon gråter av glädje. Dom är lycklig, lycklig att få vara med den person som om dom älskar. Jag började gå mot bussen men kunde inte sluta vända på huvudet och titta bort mot dom. Efter 10minuter kommer bussen innan jag kliver på bussen tittar jag bort perrongen och dom står fortfarande kvar där och håller om varandra. Då började jag undra hur länge dom hade varit ifrån varandra men insåg precis att det inte behöver vara så länge. För när man inte är med den man älskar, så är det som att leva ett liv och alltid känna en tomhet inom sig.

Ny dag i helt fel stad, jag tycker verkligen inte om Stockholm, folk stressar och är otrevliga. Man riktigt ser på dom hur otrevliga dom är jag vill verkligen inte tillbaka hit men tyvärr så finns alla bra stand up föreställningar här. Jag vill åka upp i December och se David Druid på Boulevardteatern, förhoppningsvis följer Frida och Jessica med då. Så då kan vad som helst hända. Men vi får se om det blir så, jag vet inte om Koffe vill det eftersom vi ska åka till Teneriffa i slutet av December.

Louise valde att sova över frukosten så jag fick gå ner dit själv, det blev en kopp kaffe. När jag kom tillbaka till rummet snarkade hon fortfarande. Men då tog jag en promenad och ringde till Frida för att snackade lite skit med henne. När Louise vaknade checkade vi ut och gick till ”Pizza hut” men det var ingen mat som jag var förtjust i så dom pengarna var att kasta i sjön som man brukar säga.

Nu sitter vi på tåget och är på väg hem (äntligen). Det ska bli skönt att komma hem och lägga sig i sen egna säng, borta bra men hemma bäst. Norrköping är inte så illa när man väl tänker efter, det är ju där jag är uppväxt och har alla mina minnen och självklart min underbara familj.

Nae nu ska jag försöka sova lite

”God natt”

Föreställningen var jättebra, maten däremot var inte god så dit kommer jag nog inte gå till igen. Efter föreställningen sa Özz att dom skulle till Café Opera (tror det hette så) och att vi skulle möta honom där. Men eftersom Louise bara är 18 fick hon inte komma in där så vi fick vända om. Vi gjorde sällskap med Björn en bit och små pratade, han visade ett café där man kunde ta en kopp kaffe. Men när vi kom in där hade dom stängt så vi tog en taxi hem igen (eller snarare till hotellet). Louise skulle kolla lite på TV så jag tog en taxi tillbaka till "Cafét" som det kallas, Özz hade tydligen gått hem men Soran var så gullig och tog hand om mig den korta stunden jag var där. Tog en taxi tillbaka till hotellet (jag vet mycket taxi men tänk på att jag inte hittar i Stockholm) och innan jag fick fick mina pengar tillbaka kände jag hur den där äckliga taxi chauffören börjar närma sig mer och mer så jag nästan sprang ut ur bilen och in i hotellet.

Utvärdering av Stockholm

 Personlen på vårt hotell är jättetrevliga (ingår ju när man jobbar på hotell) man ser verkligen hur snälla dom är. Personalen på Cirkus restaurang borde gå en charm kurs, det är inte mitt fel att servitören bryter på svenska (och nått mer som vi inte kom på vad) och inte förstår vad jag menar. Den som var trevlig på Cirkus var bartendern vi hittade, Magdalena. Roligare och trevligare tjej får man leta efter i den här stan. Vi åkte taxi totalt 4gånger idag men det var bara den sista som var äcklig/konstig.

Imorgon ska vi inspektera stan innan vi åker hem, förhoppningsvis hittar vi några fler trevlig människor i den här stan.

(Utvärdering av föreställningen kommer efter ett par timmars sömn)