Om du av någon anledning tror på tomten eller tycker om tomten så ska du inte läsa fortsättningen.

Jag hatar tomten, jag tycker han är så äcklig när han går omkring där med sitt långa skägg och frågar om det finns några snälla barn. NEJ, det finns inga snälla barn, för hade det funnits snälla barn så hade vi inte haft krig i världen för alla barn blir ju vuxna i slutändan. Jag förstår inte hur man kan lura i sina barn att tomten finns och att han bara kommer till snälla barn. Ändå så gör jag samma sak, jag lurar i barn att tomten kommer på julafton till alla snälla barn. Ändå kommer ”tomten” på julafton med paket, fast barnen inte varit snälla. Nae, jag ska försöka att undvika sådana påhitt den dag jag får barn.

Idag var jag mitt ute i ingenstans med min minsta syster, Cajsa och tittade på ”tomten” Något som i min värld är fullständigt korkat, ändå gjorde jag det. Det berodde ju på att jag älskar min syster högt och jag gör allting för henne. Hon blev jätte glad av att få träffa tomten och kunde inte sluta prata (som vanligt) med honom. Problem var att det fanns 50 ungar till som ville prata med tomten. Men det brydde ju inte hon sig om för att hon hade ju åkt dit för att prata med tomten, så då skulle ju hon göra det. Jag försökte hålla mig så långt som möjlig ifrån tomten men det blev ju lite problem med det eftersom Cajsa ville vara hos honom hela tiden.
Mitt stora problem är att jag i grund och botten är rädd för tomten, jag tycker han är jätteläskig så jag försöker undvika ”honom” när jag ser honom på stan. Det kanske beror på att jag vet att det är en vuxen människa som klär ut sig till en påhittad människa och försöker få barn att komma fram och sitta i hans knä. Det kanske bara är jag som är knäpp men ni måste ju hålla med om att det finns ett mönster. Nae, nu ska inte jag vara elak för han som var ”tomte” idag var en jättebra tomte (hörde jag) men jag förstår ändå inte varför barn vill träffa honom. Eller jo det förstås, dom vill ju träffa tomten innan jul, berätta vilka dyra presenter dom vill ha så tomten kan säga det till föräldrarna *haha*

Cajsa tyckte det var jättekul och det är ju huvudsaken mina åsikter brukar ju inte spela så stor roll just då

God Natt

Första bilden: Cajsa i tomte nissarnas kyrka

Andra bilden: Cajsa tomte nissarnas skola (kolla matsedeln)

Tredje bilden: Cajsa och tomten

Jag sitter fortfarande kvar hemma hos mamma (och pappa), ibland är det skönt att umgås med mamma och Cajsa. Fören gångs skull åt jag och mamma lunch tillsammans. Vi kan vara med varandra en hel dag men ändå så äter vi aldrig lunch ihop, Cajsa va lite osocial och satte sig framför tv:n. Men vad kan man begära av en 5åring?

Jag och Dennis tog en promenad hem till mig och på så sätt fick vi en chans att prata med varandra. Som stora syster ska man kunna svara på dom flesta frågor som ens bror eller syster ställer. Men vissa frågor är helt omöjliga att svara på, jag tror inte någon kan svara på dom. Så det ända svaret han fick av mig var; jag vet inte. Inte det roligaste svaret man kan ge någon men om man inte har något svar så kan man inte.

• Vad har ödet planerat för framtid för mig?
• Vad är det för syfte med mitt liv?

Nu ska jag ge mig iväg och träffa tomten. Det är inget jag ser fram emot eftersom jag tycker tomten är läskig, men vad gör man inte för sin lillasyster!?

Jag sitter hemma hos min mamma (och pappa)

Mamma är och tränar vattengympa (utan mig), pappa jobbar, Therese och Dennis är i skolan medan Cajsa ligger och sover i sängen. När jag kom hem i morse (det här är kommer ju alltid vara mitt hem så länge mamma och pappa bor här) berättade mamma att hon ska följa med när jag ska till läkaren den 27. Det kändes riktigt skönt, underbart rent ut sagt. Jag var så rädd ett tag att jag skulle behöva åka själv, men nu ska MIN mamma följa med mig. Och vad kan passa mer lägligt just nu? Än att min mamma följer med mig, håller min hand när jag är rädd. Precis som när jag var liten.

Om jag ska vara ärlig så har jag inget minne av att hon höll mig i handen när jag var liten, minns bara att det var pappa. Men jag vet att hon också gjorde det, höll mig i handen när jag var rädd, torkade bort mina tårar från min kind när jag var ledsen. För det är sånt mammor gör

Nu har Cajsa vaknat till liv, hon ser ut som ett litet troll med det blonda håret som står åt alla håll och kanter. Jag förstår inte hur hon kan vara så glad när hon vaknar, hon skrattar och springer omkring som om hon har varit vaken i flera timmar. Men det är ju tur att alla inte är som jag på morgonen, för då hade ingen kunnat jobba morgon pass. *haha*