Jag förstår inte varför jag sitter och oroar mig inför ett korkat läkarbesök. Det är bara en vanlig provtagning som tar 10minuter, sen är det ju ingen vanlig provtagning men det borde ju inte spela någon roll. Mer än 5000kvinnor gör det varje år så varför är jag så rädd!? Jag förstår inte varför jag är så fjantig, en nål är ju ingen fara, jag har både piercingar och tatuering så vad är problemet? Antagligen är det för att jag är nervös och ska åka dit själv. Meningen var att min mamma skulle följa med men så blev det inte. Så nu ska jag åka själv och jag är livrädd. Jag tror inte jag har mått så här dåligt förut eller det har jag troligtvis men jag nog aldrig varit med om rädsla och sorg samtidigt. Med sorg så menar jag tårar för det är precis vad som faller ner för min kinder.

Nae, nu tycker jag att det här inlägget blev för deprimerande så jag slår igen butiken för idag.