Man äter hur mycket som helst här ute på sjöberga. Nu har vi precis ätit middag, tacos. Inte min favorit rätt direkt men det gick ändå att äta. Jag är rätt så trött på en del av människorna som är här ute och ångrar emellan åt att jag åkte ut, men sen funderar jag på varför jag gjorde det och inser att det trots allt är mysigt.

Jag sitter lite i kläm här ute och tycker därför att det är jobbigt med några av dom ungdomar som är här ute. Men för att komma undan ifrån dom så går jag in till köket och hjälper Harriet med någonting.

Eftersom det snöar här ute så börjar jag längta efter julen, så nu har jag lurat med en av tjejerna att sitta och sjung julsånger, delvis bara för att retas med dom som sitter och tittar på sporten.

Nu är det jul igen...

Nu har vi precis ätit mat, det blev kokt potatis med fisk och kaviarsås. Det var riktigt gott, inte för att jag trodde det men Harriet (hon som lagar maten) är riktigt duktig och lagar ofta god mat.

I annat fall är det ganska lugnt här ute eller nae, det är inte så lugnt. Det kan ju bero på att jag åkte ut hit för att ta det lite lugnt och andra verkar tro att det är någon fritids gård där man kan göra vad man själv tycker och tänker. En del visar verkligen ingen respekt åt andra utan bryr sig bara om sig själva.

Det var någon som gnällde om att jag har min dator med mig och att det var orättvist. Men det är ju för att Cajsa ska kunna se på film när hon går och lägger sig och för att jag vill skriva lite i bloggen. Visst jag behöver ju egentligen inte blogga när jag är här ute och Cajsa behöver ju inte se film innan hon somnar. Men det är smidigt att sätta på en film åt henne när hon ska lägga sig för då klarar hon sig själv och man behöver inte sitta här tills hon somnar utan man kan gå ner och sätta sig i matsalen.

Dom andra är ute på en promenad nu, vi skulle ha gått på förmiddagen men då var det sånt gap och skrik så det var ingen som hade någon lust. Så nu ska jag sova lite middag tänkte jag. Vi ska julpyssla senare och det kan ju bli roligt, eller?

Det finns inget bättre än att vakna upp här ute, på sjöberga. Allting känns så mycket lättare här ute. Önskar bara att Koffe också kunde vara här ute, då hade allting varit perfekt. Han har inte varit här ute sen vi gick i 6:an och det är ju evigheter sen så han kommer inte ihåg så mycket, tror jag. Plus att när vi var här ute var vi på klassresa och det är ingenting jämfört med dom läger vi har här ute under sommaren och även nu.

Iallafall vi åt frukost runt 9 tiden (lite sent), jag som inte är frukost när jag är hemma äter som en häst här ute. Koffe hade skrattat ihjäl sig om han såg mig. Nu ska jag gå ner till dom andra som sitter nere i matsalen, vi ska ge oss ut på en tips promenad. Inte det roligaste men promenaden ska bli skön, en mil här ute känns som en kilometer.