Direktlänk till inlägg 17 november 2008
Jag sitter hemma hos min mamma (och pappa)
Mamma är och tränar vattengympa (utan mig), pappa jobbar, Therese och Dennis är i skolan medan Cajsa ligger och sover i sängen. När jag kom hem i morse (det här är kommer ju alltid vara mitt hem så länge mamma och pappa bor här) berättade mamma att hon ska följa med när jag ska till läkaren den 27. Det kändes riktigt skönt, underbart rent ut sagt. Jag var så rädd ett tag att jag skulle behöva åka själv, men nu ska MIN mamma följa med mig. Och vad kan passa mer lägligt just nu? Än att min mamma följer med mig, håller min hand när jag är rädd. Precis som när jag var liten.
Om jag ska vara ärlig så har jag inget minne av att hon höll mig i handen när jag var liten, minns bara att det var pappa. Men jag vet att hon också gjorde det, höll mig i handen när jag var rädd, torkade bort mina tårar från min kind när jag var ledsen. För det är sånt mammor gör
Nu har Cajsa vaknat till liv, hon ser ut som ett litet troll med det blonda håret som står åt alla håll och kanter. Jag förstår inte hur hon kan vara så glad när hon vaknar, hon skrattar och springer omkring som om hon har varit vaken i flera timmar. Men det är ju tur att alla inte är som jag på morgonen, för då hade ingen kunnat jobba morgon pass. *haha*
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|