Direktlänk till inlägg 22 november 2008
Det finns inget bättre än att vakna upp här ute, på sjöberga. Allting känns så mycket lättare här ute. Önskar bara att Koffe också kunde vara här ute, då hade allting varit perfekt. Han har inte varit här ute sen vi gick i 6:an och det är ju evigheter sen så han kommer inte ihåg så mycket, tror jag. Plus att när vi var här ute var vi på klassresa och det är ingenting jämfört med dom läger vi har här ute under sommaren och även nu.
Iallafall vi åt frukost runt 9 tiden (lite sent), jag som inte är frukost när jag är hemma äter som en häst här ute. Koffe hade skrattat ihjäl sig om han såg mig. Nu ska jag gå ner till dom andra som sitter nere i matsalen, vi ska ge oss ut på en tips promenad. Inte det roligaste men promenaden ska bli skön, en mil här ute känns som en kilometer.
Att ha barn och familj är ett pussel där sista biten aldrig blir lagd. Allting ska pusslas ihop och när man tror att sista pusselbiten är lagd byggs pusslet på bit för bit. Hur lyckas man? Här hemma saknas alltid en eller flera bitar, man kämpar med...
En ny termin är igång och jag hittar inte barnens regnkläder! Det är samma vida varenda jävla termin! Vem är det som äter upp kläderna? Jag hade inte sagt något om det vore så att det försvann på dagis (förutom att jag blivit skogstokig) men nu är d...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|