Ibland undrar jag vad livet egentligen har för mening, inte för att jag vill ta livet av mig eller något sånt. Visst ibland är man lite trött på livet men jag vill ju inte dö. Men ändå, vad har livet för mening? Vi föds för att leva, vi lever för att dö. En enkel kort beskrivning på vad livet går ut på. En del njuter av livet och tar varje dag som den kommer, andra jobbar och sliter till och med planerar sina dagar in i minsta detalj.

Varför stressar vi hela tiden? Varför stannar vi aldrig upp och njuter av livet?

Visst det finns dom som svälter, det är krig i världen, det finns massvis av olyckliga saker som händer runt om i världen. Jag till och med hos ens granne, men varför tänker vi alltid olyckliga tankar? Varför njuter vi inte vara av stunden som är här just nu!?

Vi föds för att leva, vi lever för att dö.

Från och med nu ska jag leva för att njuta, njuta av att jag har en familj som älskar mig. Njuta av alla fina saker som finns i världen, om jag gör det så kanske jag kan få min omgivning att börja njuta av livet. Tillslut så sprids det och alla börjar njuta av livet. Då kanske ondskan försvinner, kriget och svälten.

Ja drömma är aldrig fel att göra och det kan ingen ta ifrån mig.

Jag tycker att det borde se  ut så här ute, ett tjockt täcke av snö som ligger över marken. Där man kan göra snö änglar och snögubbar, det är så mysigt ute när snön ligger på.

Nu när min mamma läser att jag vill ha snö kommer hon bli galen för hon vill inte ha snö ute. Eller egentligen vill hon nog det men inte när hon måste köra bil. Det snöade ute förut, men det var blöt snö (som det heter) så det var inget som stannade kvar på marken utan försvann efter ett tag, tyvärr. Förhoppningsvis kommer det massa snö i år så man kan åka pulka tills händerna är isbitar, då går man hem och dricker pappas varma choklad *Mmm* Va illa det är när man har flyttat hemma ändå är jag där oftare nu än när jag bodde där, så blir det snö och kallt ute kan jag nog alltid få mig en kopp varm choklad av pappa. Eller mamma

Nu ska jag sova, Koffe och Chili snarkar redan men det är ju inget ovanligt i det här huset 

God Natt

Den här dagen har inte gått som jag vill så det är ganska skönt att den snart är över. Jag kände på mig i morse när jag vaknade att jag inte ville gå upp men ändå gick jag upp. Chili hade en klippning inbokad så vi tog en promenad bort till djuraffären. Efter hennes klippning mötte vi upp Martin och tog ytterligare än promenad fast hem till svärmor den här gången. Idag åt jag lunch hemma hos svärmor, det är ganska vanligt att jag äter lunch med henne.

Det var meningen att jag skulle ha tvättstugan idag men det var någon idiot som tog min tid (20minuter efter min tid hade börjat). Så det var bara för mig att leta efter en ny tid, nästa vecka. Mamma ville att jag skulle hämta Cajsa på dagis idag och eftersom jag är en så snäll dotter/stora syster så gjorde jag det.

Nu sitter jag hemma hos min svärmor och dricker en kopp kaffe, jag lånar hennes tvättstuga eftersom jag blev av med min tvättid idag. Koffe har något möte på jobbet idag så han skulle hämta mig här innan han gick hem.

Nu ska jag hänga lite tvätt och mysa med min gudson framför tv:n

Det har inte varit min dag idag eller så har jag haft en prefekt tag med en hel del otur. Och jag skyller allting på min svärmor *haha*Nae det gör jag inte men det vore skönt om man kunde skylla allting på någon och då skulle jag skylla allting som går fel på min svärmor.Jag vet inte varför jag skulle göra det, hon är ganska snäll när hon vill och hon är ganska rolig att umgås med. *haha*Jag ska nog inte skriva ganska med tanke på att jag umgås ganska mycket med henne och hon ställer alltid upp när man behöver hjälp med något. Så jag ska inte klaga över henne, egentligen ska jag inte klaga på någonting för jag har det väldigt bra. Just nu är det lite motgångar men det är ingenting och jag kommer att ta mig förbi dom. Med hjälp av min familj och mina vänner så klarar jag allting.

Nu minns jag inte vad det var jag skulle skriva jag tror att jag skulle skriva om min dag men just nu kommer jag inte på vad jag har gjort så jag fortsätter senare

Om du av någon anledning tror på tomten eller tycker om tomten så ska du inte läsa fortsättningen.

Jag hatar tomten, jag tycker han är så äcklig när han går omkring där med sitt långa skägg och frågar om det finns några snälla barn. NEJ, det finns inga snälla barn, för hade det funnits snälla barn så hade vi inte haft krig i världen för alla barn blir ju vuxna i slutändan. Jag förstår inte hur man kan lura i sina barn att tomten finns och att han bara kommer till snälla barn. Ändå så gör jag samma sak, jag lurar i barn att tomten kommer på julafton till alla snälla barn. Ändå kommer ”tomten” på julafton med paket, fast barnen inte varit snälla. Nae, jag ska försöka att undvika sådana påhitt den dag jag får barn.

Idag var jag mitt ute i ingenstans med min minsta syster, Cajsa och tittade på ”tomten” Något som i min värld är fullständigt korkat, ändå gjorde jag det. Det berodde ju på att jag älskar min syster högt och jag gör allting för henne. Hon blev jätte glad av att få träffa tomten och kunde inte sluta prata (som vanligt) med honom. Problem var att det fanns 50 ungar till som ville prata med tomten. Men det brydde ju inte hon sig om för att hon hade ju åkt dit för att prata med tomten, så då skulle ju hon göra det. Jag försökte hålla mig så långt som möjlig ifrån tomten men det blev ju lite problem med det eftersom Cajsa ville vara hos honom hela tiden.
Mitt stora problem är att jag i grund och botten är rädd för tomten, jag tycker han är jätteläskig så jag försöker undvika ”honom” när jag ser honom på stan. Det kanske beror på att jag vet att det är en vuxen människa som klär ut sig till en påhittad människa och försöker få barn att komma fram och sitta i hans knä. Det kanske bara är jag som är knäpp men ni måste ju hålla med om att det finns ett mönster. Nae, nu ska inte jag vara elak för han som var ”tomte” idag var en jättebra tomte (hörde jag) men jag förstår ändå inte varför barn vill träffa honom. Eller jo det förstås, dom vill ju träffa tomten innan jul, berätta vilka dyra presenter dom vill ha så tomten kan säga det till föräldrarna *haha*

Cajsa tyckte det var jättekul och det är ju huvudsaken mina åsikter brukar ju inte spela så stor roll just då

God Natt

Första bilden: Cajsa i tomte nissarnas kyrka

Andra bilden: Cajsa tomte nissarnas skola (kolla matsedeln)

Tredje bilden: Cajsa och tomten

Jag sitter fortfarande kvar hemma hos mamma (och pappa), ibland är det skönt att umgås med mamma och Cajsa. Fören gångs skull åt jag och mamma lunch tillsammans. Vi kan vara med varandra en hel dag men ändå så äter vi aldrig lunch ihop, Cajsa va lite osocial och satte sig framför tv:n. Men vad kan man begära av en 5åring?

Jag och Dennis tog en promenad hem till mig och på så sätt fick vi en chans att prata med varandra. Som stora syster ska man kunna svara på dom flesta frågor som ens bror eller syster ställer. Men vissa frågor är helt omöjliga att svara på, jag tror inte någon kan svara på dom. Så det ända svaret han fick av mig var; jag vet inte. Inte det roligaste svaret man kan ge någon men om man inte har något svar så kan man inte.

• Vad har ödet planerat för framtid för mig?
• Vad är det för syfte med mitt liv?

Nu ska jag ge mig iväg och träffa tomten. Det är inget jag ser fram emot eftersom jag tycker tomten är läskig, men vad gör man inte för sin lillasyster!?

Jag sitter hemma hos min mamma (och pappa)

Mamma är och tränar vattengympa (utan mig), pappa jobbar, Therese och Dennis är i skolan medan Cajsa ligger och sover i sängen. När jag kom hem i morse (det här är kommer ju alltid vara mitt hem så länge mamma och pappa bor här) berättade mamma att hon ska följa med när jag ska till läkaren den 27. Det kändes riktigt skönt, underbart rent ut sagt. Jag var så rädd ett tag att jag skulle behöva åka själv, men nu ska MIN mamma följa med mig. Och vad kan passa mer lägligt just nu? Än att min mamma följer med mig, håller min hand när jag är rädd. Precis som när jag var liten.

Om jag ska vara ärlig så har jag inget minne av att hon höll mig i handen när jag var liten, minns bara att det var pappa. Men jag vet att hon också gjorde det, höll mig i handen när jag var rädd, torkade bort mina tårar från min kind när jag var ledsen. För det är sånt mammor gör

Nu har Cajsa vaknat till liv, hon ser ut som ett litet troll med det blonda håret som står åt alla håll och kanter. Jag förstår inte hur hon kan vara så glad när hon vaknar, hon skrattar och springer omkring som om hon har varit vaken i flera timmar. Men det är ju tur att alla inte är som jag på morgonen, för då hade ingen kunnat jobba morgon pass. *haha*

Jag sitter i soffan och funderar på vad jag egentligen har gjort idag, egentligen har jag inte gjort någonting men ändå så känner jag mig nöjd. Jag brukar alltid stressa runt och ha ett fullspäckat schema men inte idag. Idag har jag bara tagit det lugnt och funderat på min framtid. Hur ser den egentligen ut?

• Om 2veckor (27november) ska jag till läkaren, ett läkarbesök som skrämmer mig. Jag skulle vilja ha med mig en vän, men det verkar som om ingen har tid med det. Så jag ska åka dit själv, jag ska möta min mardröm ensam utan någon vid min sida.

• Om ca 1månad (28decmeber) ska jag åka utomlands, något som skrämmer mig. Det är första gången jag flyger men bredvid mig har jag Koffe. Och då kan väl ingenting gå fel, eller?

• Om ca 7månader (30maj) var det planerat att Koffe och jag skulle gifta oss. Vi ställde in det och bokade in en utomlands resa tillsammans.

Jag planerar in saker som jag bokar av, för jag är rädd. Jag är rädd att bli lämnad, jag är rädd att i slutändan få vara där själv. Att inte ha någon som tar emot mig när jag faller. Jag borde inte vara rädd men ändå är jag det. Tänk om läkaren säger något som jag inte vill höra, vad händer då? Har jag någon som tar emot mig då? Eller kommer jag ramla tills jag slår i backen då?